Regelbunden motion, ordentlig med sömn och en balanserad kost brukar alltid nämnas som några nyckelfaktorer för att hålla sig vid god hälsa. Men frågan är om inte det allra viktigaste, är att lyssna på sin kropp och ta eventuella varningssignaler på allvar.
Alla är vi ju trots allt olika. Ingen annan känner din kropp bättre än du själv – ingen annan vet bättre vad som är vanligt för dig, hur du mår, hur du ser ut eller hur du reagerar på olika saker.
Ja, att vara uppmärksam kan helt enkelt vara skillnaden som avgör om man man märker i tid att något inte står rätt till. Något som den unga flickan Ashton Powell vet precis allt om.
Ashton Powell var en helt vanlig ung flicka, en helt vanlig student med glädje för livet. Men när den australiensiska flickan en dag insåg att en till synes vanlig sjukdom kunde vara ett allvarligt tecken på cancer, vändes hennes liv upp och ned.
I en lång och rörande text, som har publicerats i den lokala tidskriften Townsville Bulletin, skriver Ashton Powell själv om sin skrämmande upptäckt.
Hon berättar om sin långa kamp, om tuffa behandlingar, om en barndom som försvann och om nära döden-upplevelser. Om hur livet förändrades för alltid, just den där dagen då hon själv kände på sig att något var väldigt fel.
Det var några veckor innan hennes 14:e födelsedag som Ashton Powell hade börjat må annorlunda. Hon hade känt sig krasslig länge, och när det inte heller blev bättre tog en orolig mamma med sin dotter till en läkare.
Först visste de inte vad som var fel, men det kändes som en influensa – och mycket riktigt, efter två veckor diagnostiserades Ashton med influensaliknande symptom. Men någonting stod inte rätt till. Flickan blev fortfarande inte bättre, och snart började hon dessutom upptäcka mystiska blåmärken på sin kropp.
Det alarmerande symptomet, i samband med hur hon mådde, gjorde den unga flickan orolig. Det här kunde faktiskt röra sig om något mycket mer allvarligt än influensan, tänkte hon.
”Efter några dagar började jag få blåmärken på benen. För det ögonblicket, sköljde en fruktansvärd tanke över mig. Jag tittade upp på mamma och sa: ’Har jag cancer?’. Jag kunde se en orolig min i hennes ansikte. Sedan började hon tjata om hur det inte fanns på kartan att jag kunde ha cancer. Nästa dag gick vi för att träffa min läkare, doktor Aung. Vi frågade honom om det, och sedan frågade mamma om de kunde göra ett blodprov på mig. Han höll med”, skriver Ashton Powell i Townsville Bulletin.
Dagen därpå åkte Ashton iväg för att göra ett blodtest. Bara ett par timmar senare blev de ombedda att åka tillbaka till sjukhuset. Och åtta dagar efter att ha fyllt 14, fick Ashton Powell en cancerdiagnos.
”När vi satt på barnakuten och väntade, kom en läkare in och förklarade saker som jag inte kan minnas och det var då hon berättade att jag hade leukemi. Efter att läkaren berättat för oss, började mamma gråta. Pappa var i chock, och jag stelnade till och var mållös”, skriver Ashton Powell.
Några års intensiv kamp följde. Men tack och lov kunde den unga flickan till slut besegra cancern – och friskförklaras.
”Jag spöade skiten ur cancern och jag hade inte kunnat göra det utan min mamma, min bror och även min brors vänner Mitch, Beau och Charlie. De här tre pojkarna och min bror fick mig att skratta igen. De kanske inte vet detta, men de hjälpte mig njuta av att vara vid liv”, skriver hon.
Hon kunde gå tillbaka till skolan och ta upp sina studier, även om livet aldrig mer skulle bli sig likt. Och i den där texten i Townsville Bulletin, bestämde sig tonårsflickan för att sprida sitt budskap – man måste vara på sin vakt mot kroppens varningssignaler.
Trots att hon var så ung, var Ashton skarp nog att misstänka cancer efter att ha noterat de där blåmärkena. Just blåmärken är, enligt Vårdguiden, ett vanligt symptom på just leukemi. Det är också att man är trött och andfådd, liksom att man har en infektion som inte går över – precis som Ashton upplevde.
Vårdguiden skriver också att besvär som ihållande feber, svettningar, viktnedgång, värk i skelett och leder, svullna lymfkörtlar och svullen mjälte kan vara symptom på leukemi.
Dela gärna Ashtons viktiga berättelse med nära och kära på Facebook, så att de också inser vikten av att man ska lyssna på sin egen kropp. Det kan, som sagt, vara skillnaden.
