Hur hanterar man känslan av att veta att man snart ska dö? Annika visste det när hon var i tonåren. Hon drömde om att bli undersköterska, men cancern ville annat. 19 år gammal gick Annika bort, men innan dess hade hon bett sin mamma att starta en stiftelse för att hjälpa svårt sjuka barn. Idag delar Annikas minnesfond ut upp mot 130 000 kronor om året, vilket har hjälpt hundratals familjer.
När Annika var 13 år gammal hittade läkarna cancer i en av hennes muskler. Hon opererades och blev frisk, men lugnet varade bara i fyra år. När hon var 17 år och pluggade på vårdlinjen hittade läkarna en tumör i hennes ryggkota, det berättar Aftonbladet.
Annika drömde om att bli undersköterska, och trots att tumören gjorde hennes svagare och svagare så höll hon alltid humöret uppe, det berättar.
– Ibland när jag inte orkade peppade Annika mig och sa att det är klart att det kommer att gå bra. Hon var en riktig kämpe, säger mamma Anita till Aftonbladet.
När Annika var 19 år hade hon hunnit bli förlamad från bröstet och ner, och hon förstod själv att hon inte hade lång tid kvar att leva.
– Hon började varje morgon med att säga ”Nej, jag är inte klar än”, berättar Anita.
Samma år, 1987, somnade Annika in. Den sommaren startade mamma Anita upp en minnesfond med hjälp av grannens insamling som startkapital.
– Grundtanken var att kunna ge den hjälp vi själva hade behövt, att familjer med svårt sjuka barn lättare skulle kunna komma i kontakt med andra och lättare få ekonomisk hjälp, säger hon till Aftonbladet.
Nu är det 30 år sedan stiftelsen startades på grund av Annikas önskan till sin mor. Tack vare stödmedlemmar och privata donationer har stitfelsen kunnat dela ut 100 000 – 130 000 kronor varje år till familjer med sjuka barn.
Mer om Annikas minnesfond hittar du här: Annikas Minnesfond
Att se människor som har det svårt hjälpa andra gör mig väldigt berörd. Dela gärna för att uppmunta andra att stötta varandra.
