Varje år drunknar i snitt 113 personer i Sverige, i världen är den siffran över 300000. Drunkning är den vanligaste dödsolyckan bland barn i åldern 1-6 år. En av alla drabbade föräldrar där ute är Rachel Barton Lister. Förra sommaren hände det som bara inte får hända. På bara någon minut hade Rachels 2-åriga flicka försvunnit och hittades medvetslös i bubbelpoolen. Här är hennes berättelse som blivit läst av tusentals människor över hela världen.
Jag brukade läsa om drunkningsolyckor varje sommar och tänka; ”Jag är väldigt glad att det inte hände mig”. Men det gjorde det.
Jag har alltid haft full koll på mina barn, så jag trodde jag var säker. Men förra sommaren hittade jag min flicka medvetslös på botten av en bubbelpool och insåg hur fort ett barn kan drunkna.
Jag vill dela med mig av mina erfarenheter så andra föräldrar kan lära sig av det som hände oss.
Detta är vår berättelse.
Foto: Rachel Barton Lister
Jag sprang in till akuten i blöta kläder och blött hår.
”Min dotter kom precis in. Hon har varit med om en pool-olycka”, sa jag.
En pool-olycka. Det kallades så när min väns lilla flicka drunknade för några år sedan. Jag undrade vad det betydde då, men nu kan jag inte förmå mig att säga ”min dotter drunknade nästan”.
Vi firade min äldsta sons födelsedag med ett pool-party. Alla hade roligt och min 2-åriga dotter älskade att plaska runt i vattnet i sin flytväst.
Vi är försiktiga när vi är vid vatten. Jag trodde jag visste hur fort en olycka kunde ske.
När vi var på väg att lämna tog jag av min dotters flytväst, tog på henne en handduk och satte henne på en solstol.
”Vill gå till bubbelpoolen”, sa hon.
”Nej”, sa jag. Bubbelpoolen var bland det bästa hon visste, men jag visste att det skulle ta mig evigheter att få upp henne om hon hoppade i eftersom hon tyckte om det så mycket. ”Det är dags att gå hem nu”.
Jag lämnade henne i solstolen när jag packade i ordning. Vi var sex vuxna så jag kände att jag kunde ta det lugnt en stund. För vad kunde gå fel med så många som övervakar?
Sanningen är att du aldrig kan ta det lugnt när du har barn nära vatten. Aldrig.
Några minuter senare blev jag uppmärksam och började kolla runt efter min dotter. Hon fanns ingenstans. Jag kollade i poolen först men hon var inte där. Grinden var öppen så jag trodde att hon kanske hade gått ut, så jag blev orolig för bilarna. Jag var nära på att gå ut där först.
Jag är så glad att jag inte gjorde det.
Det är höga buskar mellan poolen och bubbelpoolen. Jag sprang för att kolla på andra sidan och det jag såg när jag kom runt buskarna gjorde mig skräckslagen.
Min dotter låg med ansiktet ner i mitten av bubbelpoolen… och jag visste inte hur länge hon hade legat där.
Foto: Rachel Barton Lister
”Hon är i vattnet!”, skrek jag till min man och började springa mot bubbelpoolen och hoppade i med kläderna på.
Jag vet inte om det var chocken eller det faktum att det bara var en månad sedan som jag gjort ett kejsarsnitt och inte riktigt hade återhämtat mig, men jag fick inte kroppen att röra sig som jag ville. Jag kunde inte få min flickas huvud över vattnet tillräckligt fort. Jag lyckades flytta henne närmare kanten där min man stod. Han höll en av våra tvillingar i ena handen och sträckte sig i vattnet med andra handen.
Det sägs att tiden går i slow motion när en olycka inträffar men det är en olustig känsla när det händer en själv. Vad som antagligen bara var några sekunder kändes som en evighet. Min man släppte barnet och började intensivt jobba med min dotter.
Hon andades inte.
Den bilden kommer följa med mig så länge jag lever. Hennes ögon var öppna, men det fanns inget liv i dem.
Jag har gått många hjärt- och lungkurser men det var ett tag sedan så jag frös. Vad skulle jag göra? Vad var det första steget? Det fanns inte plats för några andra tankar än den att mitt barn inte andades.
Min man gjorde Hemlich manöver och tryckte ut vatten ur hennes lilla kropp. Hon började kräkas.
Hon hostade till slut och tog ett andetag.
Vi hade 112 i telefonen. Rätt eller inte, men eftersom hon andades kände vi att vi kunde ta henne till sjukhuset fortare än att förklara för ambulansen var vår pool låg. Min man lyfte upp henne och skyndade sig till sjukhuset.
De ledde ut mig från akuten. Min dotter satt i min mans knä på en bår omgivna av ett stort läkarteam.
Hennes syrenivåer var på 80. Det var inte bra, sa de. Hennes koldioxidnivåer var höga. Hon hade vätska i lungorna.
Jag fick ge min dotter en snabb kram. Med hennes söta lilla röst sa hon ”mamma”.
Läkarna sa att hon behövde hjälp att andas medan hennes lungor läkte. Han sa hela tiden att hon skulle bli bra, men jag trodde inte på honom.
Min dotter sövdes och vi fick veta att hon skulle flygas till barnsjukhuset.
Teamet från barnsjukhuset anlände, och efter att de stabiliserat henne fördes hon bort. Jag och min man stod kvar i sjukhushallen med min dotters blöta baddräkt i handen och såg när främlingar tog min dotter till helikoptern som skulle flyga i väg utan oss.
Hur kunde detta hända? Det tog bara minuter.
Det fanns många vuxna runt omkring.
Ingen av oss hörde nått.
De flesta mammor har nog sett inlägget ”Drunkning ser inte ut som drunkning”. Vi har hört att drunkning sker i det tysta. Men inte förrän du faktiskt ser hur snabbt och tyst det sker kan du tro på det.
Min dotter väsnades inte. Hon kunde inte. Hon plaskade inte. Hon skrek inte efter hjälp. Vi stod bara tre meter från henne när hon drunknade.
På sjukhuset berättade de om fruktansvärda familjetillställningar där flera personer övervakar. Alla tror att någon annan kollar. Och alla tror att de kan koppla av.
Det slutade väldigt, väldigt lyckligt för oss. Läkaren sa att min dotter förmodligen bara hade 30 sekunder kvar innan hjärtat hade stannat. Jag ryser när jag tänker på hur nära det var.
Foto: Rachel Barton Lister/Matt Warner
Efter 24 timmar i respirator och ytterligare 24 timmar på observation på sjukhuset fick min dotter komma hem med oss, men inte förrän hon skällt ut sjuksköterskan för att ha dragit av plåstret som höll hennes dropp på plats.
Idag är hon lika envis, smart och underbar som hon var innan olyckan. När jag väl har mod att gå tillbaka till poolen med barnen tittar jag inte bort en sekund.
Du kan inte koppla av när du är vid vatten med barn. Drunkning kan ske på en sekund. Det går snabbt, är tyst och kan hända även ditt barn.
Som tur är hade vår olycka ett lyckligt slut. Men vi är traumatiserade, och den erfarenheten kommer stanna hos mig för alltid. Vattnet kommer aldrig vara sig likt.
Den här berättelsen lades först upp på Rachels blogg, Busy Mommy Media, och har berört tusentals föräldrar över hela världen. Precis som Rachel skriver så sker ofta drunkningsolyckor i det tysta. Låt oss alla hjälpas åt i sommar och ha ett vakande öga över vattnet.
Vill du ha fler artiklar som denna i ditt flöde så klickar du bara på gillaknappen nedan.
