Att få nyheten att man väntar barn är för många en av de mest glädjande nyheter man kan få, och efter nio månaders längtan får man äntligen träffa sitt illa underverk.
Glädjen man känt tidigare var ingenting mot det man känner när man äntligen får hålla sitt barn mot bröstet.
Så var det även för föräldrarna Louise och Jakk som nu väntade sitt andra barn. Men efter bara 22 veckor gick Louise vatten, och lyckan de känt togs snabbt ifrån dem.
Vid 24 veckor, ökar chanserna för att läkarna ska kunna rädda barnet. Men eftersom att Louise vatten hade gått redan vid 22 veckor, var det bara fem procents chans att barnet skulle klara sig.
Läkarna kunde inte göra någonting för att öka chanserna för det ofödda barnet.
Men föräldrarna accepterade inte vad läkarna sa, de skulle göra allt för att rädda sin ofödda son.
Allt läkarna sa att paret kunde göra, var att ligga kvar på sjukhuset under observation och vänta på att Louise antagligen skulle få missfall.
Medan de låg där på sjukhuset kände Louise barnet sparka, då visste hon att de inte fick ge upp hoppet.
Tillsammans började Louise och Jakk att leta efter information för att ta reda på om det fanns någonting de kunde göra.
De sökte dag som natt, och tillslut hittade de berättelser om blivande föräldrar som varit i samma situation, där mamman genom att dricka drygt tre liter vatten om dagen lyckats rädda barnet.
Det stora vattenintaget skulle hjälpa till att återställa fostervattnet vilket behövs för att barnet ska kunna fortsätta växa.
Louise bestämde sig för att dricka så mycket vatten hon bara kunde för att öka bebisens chanser. Hon drack även tranbärsjuice och åt råa kryddnejlikor, hon hade hört att det kunde bekämpa infektioner som var vanligt förekommande när vattnet gått för tidigt.
Det var inte lätt, och Louise avskärmade sig från resten av världen, men bebisen fortsatte att växa och sparka i magen.
Efter några månader så förlöstes lilla Joseph via kejsarsnitt, han vägde bara 2500 gram men han var en frisk och glad liten pojke.
Joseph var en riktigt liten kämpe som överlevde mot alla odds.
Jag brukar oftast lita blint på vad läkarna säger, de har pluggat och praktiserat mer än någon annan yrkesgrupp, och när det gäller kroppen och sjukdomar så har de oftast rätt.
Men ibland kan man känna på sig att man vet bättre själv även om det är svårt att säga varför. Jag tror inte på övernaturliga krafter, men magkänslan som ibland infinner sig ska man inte ignorera.
Om det var för att Louise drack så mycket vatten eller om lilla Joseph hade änglavakt vet jag inte, men huvudsaken är att han överlevde.
Detta är ett bevis på att man inte ska strunta i sina känslor, det kan vara skillnaden mellan liv och död.
Dela gärna detta vidare, kanske kan du hjälpa någon som hamnat i en liknande situation och behöver veta att det alltid finns hopp.
