Det här är sannerligen en historia om riktig vänskap mellan två små pojkar. De har båda lite olika förutsättningar i livet. Den ena växer upp utan föräldrar medan den andra är rörelsehindrad och varken kan gå eller springa. Men när de möter varandra händer något väldigt fint. Jag gillade verkligen själva poängen med den här historien och ville därför dela den med er. Jag tror att vi alla kan lära oss något om vänskap efter att ha läst den här berättelsen.
Det var en gång en liten pojke som växte upp på ett hem för föräldralösa barn.
Den lilla pojken hade alltid önskat att han kunde flyga som en fågel och det var väldigt svårt för honom att förstå varför han inte kunde flyga. Det fanns ju fåglar på stadens zoo som var mycket större än honom och de kunde ju flyga. ”Varför kan inte jag?” tänkte pojken. ”Är det något fel med mig?” funderade han.
Inte långt därifrån både annan liten pojke som var rörelsehindrad. Han hade alltid drömt om att en dag kunna gå och springa som alla andra pojkar och flickor. ”Varför kan inte jag vara som de andra?” tänkte han för sig själv.
En dag sprang den föräldralösa pojken, som alltid drömt om att flyga, iväg från hemmet där han bodde. Han kom fram till en park där han såg hur den lilla pojken som varken kunde gå eller springa satt och lekte.
Han gick fram till pojken och frågade honom om han någonsin hade drömt om att flyga som en fågel.
”Nej”, svarade den rörelsehindrade pojken. ”Men jag har alltid undrat hur det skulle vara att kunna gå och springa som andra barn kan.”
”Det var väldigt sorgligt att höra”, sa den lilla pojken som ville kunna flyga. ”Tror du att vi kan vara vänner?”
”Javisst”, svarade pojken i sandlådan.
De två små pojkarna lekte i flera timmar tillsammans. De byggde sandslott och gjorde roliga ljud med sina munnar. Ljud som var så roliga att de skrattade om och om igen. Efter en stund dök pappan till den rörelsehindrade pojken upp med hans rullstol. Pojken som alltid drömt om att kunna flyga sprang då fram till den andra pojkens pappa och viskade något i hans öra.
”Ja, det går bra” svarade pappan på pojkens fråga.
Den lilla pojken som alltid hade drömt om att flyga som en fågel sprang tillbaka till sin nya vän och sa ”Du är min enda vän och jag önskar att det fanns något jag kunde göra så att du kan gå och springa som de andra pojkarna och flickorna. Men det kan jag inte. Men det finns något jag kan göra för dig i stället.”
Den föräldralösa pojken vände sig om och bad sin nya vän att hoppa upp på hans rygg. Sedan började han springa över gräsmattan. Fortare och fortare sprang han medan han bar sin vän på ryggen. Han sprang för allt vad benen bar och de gjorde varv efter varv i parken. Vinden svepte över de små pojkarnas ansikten.
Pappan till den rörelsehindrade pojken började gråta när han såg hur hans lilla son viftade med händerna upp och ner i vinden medan han skrek för allt vad rösten bar:
”Jag flyger, pappa! Jag flyger!”
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
