När Felizia Sandberg var 20 år hade hon inget eget hem och ägnade sina dagar åt att röka heroin. En överdos gjorde att hon hamnade på sjukhus, men trots det förstod hon inte allvaret i det hela. Hon hade tappat livet i sig, och till slut började hon att röka direkt hon vaknade på morgonen.
Men räddningen fanns i fotbollen. En flytt till ett tolvstegshem i Göteborg ledde henne in på sporten, och idag är hon drogfri och kan titulera sig som lagkapten.
Felizia Sandberg växte upp i en familj med missbruksproblem. Av den anledningen kände hon som barn ett starkt hat mot droger, men som 13-åring upptäckte hon alkoholen och tog varje chans hon fick att dricka, till och med i skolan.
Något år senare kom marijuana in i Felizias liv, och då gick det snabbt utför.
– Det var då det började synas utåt. Jag skolkade mycket och bråkade med folk. När jag var runt 15 började jag även ta tabletter och jag provade amfetamin och kokain. Det gick ganska fort utför. Men jag minns inte allt som hände, de där åren är så röriga. Jag tog så mycket droger hela tiden och jag började sälja själv också, berättar Felizia för Aftonbladet.
Ibland hamnade Felizia på avgiftning, men för Aftonbladet berättar hon att hon trots det aldrig hade motivationen att sluta.
Men så kom vändningen. När Felizias pojkvän fick en psykos och hamnade på psyket kände hon att det fick vara nog.
– Jag ringde soc och sa att jag ville lägga in mig på behandling. Det var första gången jag la in mig frivilligt och det gick bra. Jag kom till ett tolvstegshem här i Göteborg och gick på NA-möten, säger hon till Aftonbladet.
I Göteborg fanns ett fotbollslag för personer med missbrukarproblem eller som är eller har varit hemlösa. Felizia hade inte spelat fotboll på många år, men kände snabbt att hon trivdes i laget då ingen dömde någon och stämningen var god. Efter några månader fick Felizia ett återfall, men hon insåg efter ett tag att det inte var det livet hon ville leva. Då bestämde hon sig för att satsa helhjärtat på det nyktra livet. Hon bröt kontakten med gamla vänner som var dåliga för henne. Hon valde att flytta till ett familjehem och tog vara på alla hjälp hon kunde få, bland annat genom möten.
Idag är Felizia spelande tränare för Gatans fotbollslag. Tack vare det kan hon fokusera på att hjälpa andra samtidigt som hon läker sig själv.
– Utan fotbollen hade jag nog varit död i dag. Det kan jag ju inte veta egentligen, men risken är stor. Det sa min terapeut också: ”Slutar du inte den här gången, då är du nog död inom ett år” på grund av sättet jag missbrukade på. Jag ville alltid bli helt väck. På slutet var det nästan så att jag ville bli medvetslös. Jag ville bara fly, säger hon.
Unga Felizia är ett bevis på att det aldrig är för sent att förändra sin livssituation. Dela gärna för att inspirera andra.
