Det finns ett ord jag gillar och det heter solidaritet. Att stå upp för någon som har det tufft eller visa sin sympati genom små gester är något som vi alla kan försöka göra lite oftare. Det tar inte mycket tid, men kan ge så oerhört mycket tillbaka. Tyvärr finns det kalla och småsinta människor i världen och jag förstår verkligen den här pappans oro när han skulle bo på hotell med sin cancersjuke son. Han var rädd för att personalen skulle skratta och håna sonen, som rakat huvudet och såg allmänt svag ut. Men efter ett samtal med hotellchefen förändrades allt. Jag hoppas och tror att detta faktiskt hänt i verkligheten, men oavsett vad så gör det historien inte mindre hjärtvärmande. Sprid gärna berättelsen vidare om du tycker att den här hotellpersonalen förtjänar att hyllas.
En man och en ung tonårspojke checkade in på ett hotell och visades till sitt rum. De två receptionisterna noterade gästernas tillbakadragna och lugna sätt, speciellt pojken, som såg väldigt blek ut. Senare på kvällen åt mannen och pojken middag i hotellets restaurang. Personalen lade återigen märkte till de två tystlåtna gästerna. Pojken satt mest och petade i maten.
Efter att paret hade ätit bad pappan sin pojke att gå upp till rummet. Mannen gick själv ned till hotellets reception och bad att få tala med chefen, personligen. Receptionisten frågade först om det var något problem med servicen eller om det var något fel på rummet. Receptionskillen erbjöd sig att fixa sakerna, men pappan berättade att det inte var den typen av problem han ville ha hjälp med. Efter att ha upprepat sin begäran flera gånger kom till slut hotellchefen till desken. Mannen frågade om de kunde tala privat och de gick in på chefens kontor.
Mannen förklarade att han skulle tillbringa natten på hotellet med sin fjortonårige son, som var allvarligt sjuk i cancer. Förmodligen hade pojken inte speciellt lång tid kvar att leva. Sonen skulle snart genomgå en tuff strålbehandling och troligtvis förlora allt sitt hår. De hade tagit in på hotellet för att ta en paus från allting och ladda batterierna inför sjukhusbesöket. Sonen planerade att raka huvudet den kvällen, han ville inte bara stå och se på sjukdomen tog honom. Pappan berättade också att han skulle raka sitt eget huvud, till stöd för sin son.
Han bad om att personalen skulle visa respekt och vara medvetna om saken när paret kom ned för att äta frukost i morgon bitti. Han var orolig för blickarna och att personalen kanske skulle skratta när de kom ned med sina nyrakade huvuden. Chefen försäkrade fadern att han skulle informera all personal och att de skulle bete sig på lämpligt sätt.
Följande morgon far och son in i restaurangen för frukost.
Där såg stod fyra män från restaurangpersonalen och skötte sina arbetsuppgifter, precis som vanligt.
Samtliga hade rakat sina huvuden.
Jag önskar jag hade vetat namnet på det här hotellet, så att det fick den hyllningar de förtjänar. Men det minsta vi kan göra är att dela berättelsen vidare och visa hur mycket jag uppskattar personalen och hotellchefens initiatv! Hoppas det gick bra för pojken också.
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
