Vissa människor saknar helt hyfs och respekt mot sina medmänniskor. Det är som att de tror att de är världens viktigaste personer medan omvärlden bara finns till för att passa upp på dem. Den här berättelsen, som jag inte vet om den har hänt på riktigt, handlar om just det. En ung kvinna gör sitt bästa för att serva en krävande och otrevlig kund trots sina kraftiga ryggsmärtor, men han skäller ändå på henne och beter sig riktigt illa. Till sist får hon nog och gör något som i alla fall fick mig att jubla rakt ut. Såhär ska man handskas med otrevliga människor!
När jag föddes inträffade allvarliga komplikationer vid födseln och läkarna fick verkligen anstränga sig för att lyckas rädda livet på mig och min mamma. De skadade dock flera muskler och nerver i min nacke och jag tvingades gå hos en sjukgymnast i flera år. Numer, 20 år senare, är jag dock nästan helt kvitt smärtorna. Men det händer ibland, speciellt när jag lyft tunga saker under en längre tid, att det smärtar rejält i ryggen.
Alla mina kollegor känner till det här, men trots detta är jag en riktigt pålitlig arbetare. En dag på jobbet kliver en kund i 40-årsåldern in på bensinstationen där jag jobbar. Han går förbi kön med siktet inställt på mig. Jag håller för tillfället på att försöka laga kaffemaskinen som klappat ihop. Han ställer ned en tom bensindunk på golvet bredvid mig.
Jag har verktyg och grejer överallt runt mig, på disken och på golvet och försöker febrilt lista ut vad det är för fel på kaffemaskinen. Det är också värt att nämna att jag bor i en liten stad där alla känner alla. Med anledning av detta har jag i stort sett aldrig tvingats ta hand om en otrevlig kund.
Kunden: ”Du måste gå ut och tanka upp en ny sånhär bensindunk åt mig.”
Jag: ”Javisst, låt mig bara städa upp lite här först.”
Kunden: ”Tror du jag har tid att vänta på det?! Vet du vem jag är? Jag har platser jag måste vara på!”
Jag: ”Ja, okej då.”
Jag samlar ihop alla verktyg i en hög på disken och hoppas att ingen ska råka riva ner dem eller snubbla över dem. Jag springer ut till bensinpumpen och tankar upp en ny dunk med bensin och går sedan in i butiken igen. Precis när jag kliver in genom skjutdörrarna får jag plötsligt kraftiga smärtor i min rygg. Jag lyckas hur som helst masa mig fram till kunden och ställa ner bensindunken vid hans sida. Trots mina uppenbara smärtor biter jag ihop och ler mot kunden.
Kunden: ”Ni ungdomar är så värdelösa nu för tiden. Allt ni gör är att stirra på era telefoner och era datorer! Se på dig själv, du kan ju inte ens bära en bensindunk! Ni är alla värdelösa! Lägg nu på ett kol för helvete! Jag ska på en väldigt viktig jobbintervju borta på (han säger namnet på en lokal firma, med ägarens namn som företagsnamn). ”
De andra kunderna har börjat stirra på honom nu efter hans otrevliga utfall mot mig, men när de hör namnet på firman börjar flera av dem att fnittra.
Jag: ”Vet du vad? Min nacke bröts nästan när jag föddes. Jag har arbetat på den här bensinstationen i tre år och har aldrig haft en mer otrevlig och elak kund än dig. Jag vill att du lugnar ner dig så att vi kan avsluta den här transaktionen. Du börjar störa de andra kunderna.”
Kunden: ”Ser det ut som att jag bryr mig eller?!”
Jag: ”Nu räcker det.”
Jag plockar upp telefonen. När min chef ser detta ler han och nickar uppmuntrande mot mig.
Jag (i telefonen): ”Hej pappa, jag vill att du ska veta att det är en man här i 40-årsåldern. Han kör en grön Honda CRV och han säger att han är på väg till dig för en intervju idag. Han var bettet sig riktigt illa här inne och om du anställer honom kommer jag aldrig att ge dig några barnbarn.”
Kundens ansikte blev nu kritvitt. Han stirrar på mig och sedan på de andra kunderna som skrattar högljutt åt honom. Han flyr sedan ut genom dörren och lämnar såväl sin gamla som nya bensindunk kvar i butiken. Min pappa anställde honom aldrig.
Jag älskar verkligen hur den här otrevliga kunden fick sig en riktig läxa, gilla gärna om du håller med.
