Joi Tydings Rawitch och hennes man David väntade sitt andra barn. Allt såg bra ut på ultraljudet och paret var förväntansfulla över att bli föräldrar igen. Men en bit in i graviditeten fick Joi en obehagskänsla.
Trots att läkarna försäkrade att allt såg bra ut kunde hon inte släppa oron över att något hemskt skulle hända. Men inget kunde förbereda henne på vad som skulle hända en timme efter födseln.
När Joi första gången kände att något var fel avfärdade läkarna hennes oro och sa att det var normalt att känna så som blivande mamma. Även David gjorde sitt bästa med att försöka lugna Joi och sa att allt skulle bli bra.
Men hon var ändå 100 procents säker på att något var fel på hennes barn.
När sonen Andrew föddes såg det faktiskt ut som att läkarna hade haft rätt. Pojken verkade frisk och föräldrarna kunde äntligen slappna av.
Men bara en timme efter att Andrews födsel hände något. När Joi tittade honom i ögonen såg hon att det inte fanns något där. Andrew var borta och hans blick var helt tom. Några sekunder senare kom en sköterska förbi och reagerade på att Andrews hud hade blivt grå.
Då insåg de att något var allvarligt fel på pojken.
Läkarna tog genast hand om Andrew, som inte andades längre.
Det visade sig att Jois oro hade varit av en anledning, och nu började en mardröm för familjen. Andrew hade ett allvarligt fel på hjärnan. Efter en MRI-röntgen kunde de se att hans högra hjärnhalva var underutvecklad och det triggade anfall som gjorde att han slutade andas.
Läkarnas dom var förödande för familjen. Det var inte ens säkert att Andrew skulle överleva – och om han gjorde det skulle han växa upp med en allvarlig hjärnskada.
Familjen var i chock.
– Det var en situation som inte hade några lyckliga slut. Så som läkarna beskrev det, berättar pappa David i ett tv-reportage.
Men tre dagar efter Andrews födsel hände något med Joi. Precis som att hon hade känt på sig att det var något fel på hennes son, kände hon nu ett starkt lugn och en känsla av att allt skulle bli bra. Hon hörde en röst i sitt huvud som sa: ”Han kommer bli okej”.
Nu vågade familjen känna hopp igen.
– Det var en stor vändpunkt för oss. För innan dess var vi rädda för att lära känna honom, eftersom vi trodde att vi skulle förlora honom.
Trots att Andrew var i stort behov av vård så valde familjen att ta hem honom, och vårda honom hemifrån.
Med hjälp av mediciner kunde Andrews anfall lindras, med det fanns ingen medicin mot att hans högra hjärnhalva var underutvecklad. Men efter tre månader inträffade vad som bara kan kallas ett mirakel.
Joi upptäckte att sonen gjorde stora framsteg – större än vad som var normalt i hans ålder. När Andrew var tre månader började han hålla i sin egen nappflaska. Hans mamma var chockad över att se sonens utveckling.
Läkarna röntgade hans hjärna på nytt och upptäckte det otänkbara – den högra hjärnhalvan såg mycket bättre ut. Den hade utvecklats av sig själv och Andrew behövde inte längre någon medicin.
Ingen av läkarna kunde förklara hur det hade gått till – det var helt enkelt ett mirakel. När Andrew var sex månader hade hans hjärna utvecklats helt och han såg ut som en frisk pojke.
Pojken som läkarna sa skulle växa upp som allvarligt hjärnskadad växte istället upp till en riktigt smart pojke. Idag är Andrew som vilken kille som helst, och man kan inte ana att han föddes med underutvecklad hjärna.
Och hans föräldrar kunde inte vara lyckligare.
Vilken underbar historia! Och vilket underbart slut. Det här bevisar verkligen hur viktigt det är att lyssna på en mammas intuition!
Världen behöver mer kärlek. Gilla om du håller med.
