Att betala för någon annans storhandling i affären, jag vet inte om jag någonsin sett det eller varit med om det. Vid första anblick kan det låta märkligt att slanta upp för en främling. Men det här är en historia jag hittade på nätet, och som är alldeles för fin för att inte dela med sig av. Jag vet inte om det hänt på riktigt, men den lyckas i alla fall påminna mig om att värdesätta de där sakerna vi många gånger tar för givet men som inte alls är så självklara. Läs hela historien så kommer du att förstå vad jag menar.
I början på veckan var jag i affären och handlade mat. Där var också en kvinna med sin dotter och när de skulle betala blev kön bakom dem bara längre och längre. Hon hade svårt att betala, hade nekats att handla med två olika betalkort och hade varor för långt över tusen kronor på bandet. Kvinnan blev allt mer desperat och började gråta när hon för tredje gången i rad nekades att betala när hon satte in kortet i terminalen.
Jag kände mig illa till mods, men innan jag visste ordet av så klev mannen bakom henne i kassan in och sa att han ville betala alla hennes varor.
Hon blev förvånad, trodde att han drev med henne eller skulle skoja. Det trodde jag också, och även kassören blev överraskad. Men nej, mannen var helt allvarlig i sin fråga om han kunde få betala för hennes varor.
Kvinnan rördes djupt av gesten och gick med på att låta honom betala, men frågade också hur det kom sig att han var så snäll. Så han förklarade vad han varit med om.
”För ungefär ett och ett sedan fick jag en diagnos att jag hade en elakartad cancertumör”, kommer jag ihåg att han berättade.
Mannen fortsatte: ”Läkarna satte in rätt aggressiv cellgiftsbehandling redan efter en dag, men doktorn sa att jag bara hade 30 procents chans att över huvud taget överleva till årsskiftet. Det var i augusti 2014. Min sista cellgiftsbehandling var förra veckan, och i dag fick jag resultatet från min senaste magnetkameraundersökning: den visade inga tecken på att jag är sjuk.”
Mannen tog ett djupt andetag och sa sedan:
”Så, jag känner mig väldigt rik just nu. Och jag vill gärna dela med mig av den känslan”.
Detta får mig att tro på mänskligheten igen.
Blir du lika berörd som jag? Klicka på gilla-markeringen nedan för fler liknande berättelser.
