Varje dag dör tusentals äldre på vårdhem.
Många väntar ivrigt på besök eller åtminstonde ett telefonsamtal från någon i sin familj. Men ofta är vi för upptagna för att ta oss den tid som vi kanske borde.
I slutskedet av livet lämnar många äldre jordelivet med en bitter känsla av ensamhet och besvikelse.
Den här dikten, som blev känd 1973 när den hittades bland kvarlämningarna efter en gammal kvinna som dött på sjukhuset, sätter verkligen fingret på något som vi alla borde fundera på.
Enligt Sunday Post skrevs den 1966 av sköterskan Phyllis McCormack, anställd på ett skotskt vårdhem.
Ta aldrig för givet att våra äldre bredvid oss inte ser saker längre. De lever och känner, precis som du och jag. I varje åldrande kropp bor en ande som vill förbli ung, även om alla organ inte samarbetar som de en gång gjorde.
Bär med dig orden från denna gamla kvinna när du ser en äldre person, behandla honom eller henne med respekt och värdighet.
Dela gärna dikten vidare med alla du känner, så att alla får läsa detta.
