Dayna och Matt blev förälskade när de gick på gymnasiet. Ett antal år senare kunde de välkomna sin dotter Luella till världen. Hon föddes i oktober 2015 och för några veckor sedan lade mamma Dayna upp en bild på Facebook, men hon var knappast förberedd på omvärldens massiva reaktion. Facebook-bilden visar hur Dayna krupit upp intill Luella i spjälsängen, för att trösta bebisen som grät och skrek. ”Min man kom hem och såg detta och jag lägger upp det på Facebook för det verkligen fångar något som kommer rätt från mitt hjärta”, skriver Dayna och fortsätter: ”Där låg jag i värmen, i detta utmattade, vackra tillstånd som vi kallar föräldraskap, och jag minns mitt löfte till min dotter”. Kanske inte märkligt i detta, eller hur? Men när jag läser Dayna rörande historia bakom bilden, så brister även mitt hjärta. Allt började när föräldrarna var på en kyrkokonferens och lyssnade på en talare som berättade om sin tid som missionär i Uganda. Missionären hade varit på en barnhem i Uganda där det låg över 100 spädbarn i små sängar. Men det var något särskilt som slog missionären när han gick runt bland bäddarna: Bebisarna var helt tysta. 100 levande och till synes friska barn, men det hördes inte ett ljud. Inte ens ett litet pip. Allt han kunde höra var tystnad. Han vände sig till sin guide och frågade henne varför det var så tyst på barnhemmet. Svaret han fick chockade både honom och Dayna, och det var anledningen till att hon klättrade upp i sin dotters spjälsäng den där dagen…
”Det är några veckor sedan, men ja, jag klättrade upp i sängen för att försöka lugna min skrikande, oroliga och febriga lilla flicka”, skriver Dayna skrev på Facebook.
Hennes man Matt kom hem och såg hur mamma och dotter låg i sängen tillsammans. Han tog en bild och visade den senare för Dayna. Hon blev så berörd av det hon såg att hon kände sig tvungen att lägga upp den på Facebook och förklara varför den träffade henne rakt i hjärtat.
”En av de första gångerna Matt och jag var ifrån Luell var när vi gick på en kyrkokonsert. På scenen delade en missionär med sig av en berättelse som skakade mig”, berättar Dayna.
Historien som berättades satte verkligen djupa spår i Daynas mammahjärta.
”Missionären hade varit på ett barnhem i Uganda, ett av flera som han besökt genom åren. Men detta ställe var annorlunda. När han gick in såg han över 100 små bäddar, fyllda av småbarn. Till hans förvåning var det helt tyst i salen, han hörde inte ett ljud. Att det var så tyst med över 100 bebisar i en och samma sal förvirrade mannen. Han vände sig till sin värd och frågade henne varför barnhemmet var knäpptyst. Hennes svar är något jag kommer aldrig, aldrig kommer glömma. NÅGONSIN.”
Värden vid barnhemmet såg på missionären och började förklara: ”När barnen varit här i ungefär en vecka och skrikit och ropat efter någon i timmar, så inser de småningom att ingen kommer komma. De slutar gråta när de inser att ingen kommer för att hjälpa”.
”Jag gick sönder.
Mitt hjärta gick i bitar. Jag kunde bokstavligen inte plocka upp de krossade bitarna av mitt hjärta som låg utspridda på golvet. Men samtidigt kände jag en stark längtan, en vilja… Jag lovade mig själv något den kvällen.
När vi kom hem den natten vilade Luella sin lilla kropp mot mig. Då gav jag henne ett löfte. Ett löfte om att jag alltid skulle finnas där för henne.”
”Så när vi hör att hon gråter klocka 02:00 på natten kommer jag gå in till henne.
När hon slår sig, när hennes hjärta krossas för första gången, så kommer vi finnas där för henne. Vi kommer att vara där för att hålla om henne, för att få henne att känna sig trygg och för att få henne att fatta beslut på egen hand senare i livet. Hela tiden kommer vi finnas där för henne. Vi kommer att visa henne att det är okej att gråta och visa frustration, för det kommer vi också att göra ibland. Och det är okej att känna så, det är inte farligt.
Vi ska visa att hon är på en trygg plats, och att vi alltid kommer komma när hon ropar. Alltid.”
Dela gärna Daynas starka och vackra ord om du tycker att alla barn på jorden förtjänar kärlek och omsorg!
