Mannen kallar 7-åringen bögjävel för att han har tiara. Men pojkens svar är verkligen helt klockrent.

Att ha skrämmande och fördomsfulla åsikter är en sak, men att försöka pränta in sina okunniga synpunkter i ett 7-årigt barn på en offentlig plats gör mig riktigt upprörd. Även om jag blir förbannad på den här intoleranta mannen, är jag glad över att den här mamman och sonen tar det hela på ett så pass bra sätt. Och svaret sonen ger är ju klockrent! Jag hoppas verkligen att den här mannen i affären fick sig en tankeställare. Den här historien hittade jag på nätet och jag är inte säker på att allting har hänt i verkligheten. Men den innehåller ett viktigt budskap om alla människors lika värda och jag tycker verkligen alla borde läsa detta. All respekt till sonen, mamman och chefen!  

Så här skriver mamman:

(Jag och min sju år gamla son är och shoppar en födelsedagspresent till en flicka i hans klass. Hon önskade sig fin klänning eller tillbehör så köpte en spira, en tiara och smycken. Jag hade också lite annat som vi handlat i vår kundvagn. Vi går till kassorna och det är tre personer som står i varje kö. Vi ställer oss i en rad och har väntat i ett par minuter när min son tar på sig tiaran och börjar vifta med spiran.)

Min son: ”Jag är drottning och jag befaller att denna kö måste gå snabbare”, säger han med en ljus röst.

(Jag och några andra kunder ler lite åt hans lek. Men en man i kön bredvid börjar skrika åt mig.)

Mannen: ”Du kan inte låta din son hålla på så där! Han kommer bli en bögjävel och då är det ditt fel”.

(Alla blir förvånande och stirrar förskräckt på mannen. Under tiden kallar en av kassörerna på chefen.)

Min son: ”Vad är en bögjävel?”

Jag: ”Det är ett elakt ord som bara elaka människor använder, så det är ingenting du får säga”.

Mannen: ”Det betyder homosexuell, grabben”.

Min son: ”Vad är homosexuell?”

Mannen: ”Det betyder att du är ond och att du kommer hamna i helvetet”.

Jag: ”Det är när en man älskar en man och en kvinna älskar en kvinna”.

Min son: ”Aha! Som farbror James och farbror Ian?”

Jag: ”Ja, precis! Som farbror James och farbror Ian. De är inte onda eller dåliga, eller hur?”

(Min bror James är barncancerläkare och hans partner Ian är onkologisjuksköterska och ansvarar för cancerpatienters omvårdnad. Vi har försökt att förklara vad cancer är för min son och hur min bror och hans partner arbetar med att få barn som mår dåligt att bli bättre.)

Min son vänder sig mot mannen: ”Min farbror och hans vän gör så att barn med dåligt blod och dåliga ben mår bättre. Om du tycker att de ska hamna i helvetet, då vill du att barnen ska fortsätta att må dåligt?”

(Chefen och en säkerhetsvakt dyker upp, men min son fortsätter att titta på mannen och spänner ögonen i honom.)

Min son: ”Vill du barnen ska må dåligt? Vill du att de ska dö och hamna i himlen?”

(Alla i kön tittar på min son. Mannen blir generad och ser sig nervöst omkring.)

Chefen för butiken: ”Min herre, jag tror att du precis blev bortgjord av ett 7-årigt barn. Du bör lämna den här butiken nu och hålla dina vidriga åsikter för dig själv och långt ifrån min affär”.)

(Till historien hör också att chefen erbjöd sig att betala för det vi ville köpa, men jag tackade nej. Han erbjöd även min son att få välja vilken leksak han ville i affären. Han valde en klänning, som han gav till sin tjejkompis på hennes födelsedag.)

(Källa)