Att hålla koll på sina barn kan vara en utmaning även för de mest rutinerade föräldrar. Speciellt om det är mycket liv och rörelse runt i kring.
Det var förra sommaren som en mamma skulle få uppleva skräcken av att bli av med sitt barn på lite för nära håll.
Jesse Martin, 35, var på stranden i Newport, USA, på en släktsammankomst, när han såg en mamma som sprang runt i panik.
Trots att stranden var packad med folk var det ingen som brydde sig om den skrikande kvinnan.
”Hon var runt typ 50 personer, och ingen av dem reste sig för att hjälpa henne. Det var jättemärkligt”, berättar Jesse för USA Today.
Med hjälp av sina farbröder, tvillingarna Steve och Stuart Frost började de att hjälpa mamman i sökandet.
Även resten av familjemedlemmarna i familjen Frost som bestod av cirka 30 personer deltog i sökandet.
Den enda informationen de fick var att pojken var tre år gammal, och hade på sig blåa badbyxor vid försvinnandet.
Efter den knapphändiga informationen började familjen sökandet på stranden, och det dröjde inte länge innan Jesse och hans farbröder såg någonting som fick dem att haja till.
En grupp med barn satt och grävde i sanden och de kom då på att pojken kunde ha blivit levande begravd.
Jesse beordrade alla barnen att flytta på sig och började gräva för kung och fosterland. Efter tre skopor sand kände han pojken.
”Han var helt grå,” sa Stuart till USA Today.
Pojken var helt livlös när han drogs upp men hjärt- och lungräddning påbörjades omedelbart.
Myndigheterna tror att pojken grävt ett djupt hål som sedan kollapsat medan pojken befann sig inuti.
Han tros ha legat där i tre-fyra minuter.
Som tur var fungerade återupplivningsförsöket och det dröjde inte många sekunder innan pojken skrek efter sin mamma, rapporterar Mad World News.
Han rusades till sjukhuset där han återhämtade sig snabbt.
Senare på dagen fick hjältarna Steve, Stuart och Jesse besök av pojkens familj som visade upp en bild på barnet som skrattade och var helt återställd.
Badvakten Brent Jacobsen berättar för OC Register: Sand kan väga över 100 kilo, och att familjen bara var en hårsmån från ett dödsfall, när pojken blev räddad i tid”.
Jesse som själv är tvåbarnsfar ser inte sig själv som någon hjälte.
Han agerade bara som han själv hoppat att andra agerat om han någonsin hamnar i en liknande situation.
Vilken tur att Jesse och han farbröder var så snabbtänkta och handlingskraftiga i denna livshotande och stressade situation.
Dela om du också tycker att de är viktigt att vi ställer upp för varandra, även för främlingar när det behövs!
