Vi lever i en tid, då många helst av allt håller sig för sig själva. Du vet, vi pratar inte med främlingar i onödan, vi sätter oss inte bredvid någon på bussen om vi inte måste, vi aktar oss för att stå för nära någon annan i kön på mataffären.
Och det är väl kanske just den sanningen, just den verkligheten, som gör att det här klippet – från en packad tunnelbanevagn mitt i morgonrusningen – får gåshuden att sprida sig över hela armarna.
Det är på grund av vad en man i hörnet av vagnen bestämmer sig för att göra, på grund av vad en man i hörnet tar upp ur fickan och delar ut till passagerarna, som allt plötsligt blir väldigt annorlunda.
Den tryckande tystnaden förvandlas till bubblande skratt, det tomma stirrandet på tunnelbanevagnens trötta reklamskyltar förvandlas till utbyte av meningar och blickar – och ensamheten mitt i folksamlingen förvandlas till en enda stor, vacker gemenskap.
Jag ska inte berätta mer än så om vad som egentligen händer, men jag tycker verkligen att du ska ägna några minuter åt att titta på klippet i spelaren här under. Se framförallt till att vara med från ungefär 47 sekunder in i klippet, för då tar det fart på allvar.
Själv blev jag i alla fall oerhört rörd, och om du också blir det, tveka då inte att dela vidare klippet till dina vänner på Facebook. Med fler engagemang som det här, kanske vår värld kan bli lite, lite varmare att leva i.
