Det är nog få barn som bor i Sverige som inte har vuxit upp med Astrid Lindgrens klassiker.
Det finns en historia att älska för alla: Emils hyss i Lönneberga, Madickens upptåg och Pippi Långstrumps äventyr bara för att nämna några.
Men förutom att ha spridit lycka och värme till världens alla barn och vuxna som älskat hennes historier – var också Astrid själv både farmor och mormor.
För en tid sedan trädde ett av hennes barnbarn Annika fram för att berätta om sin älskade farmor.
Så här kända författarens barnbarn ut i dag.
Astrid Lindgren är författaren som verkligen skapade magi med sina berättelser.
Hennes otroliga sagor har översatts till många språk och har älskats av barn såväl i Sverige som över hela världen.
Förutom att just skriva böcker, var också Astrid mamma till två barn: Karin och Lasse.
När hon väntade sitt första barn blev graviditeten uppmärksammad stort.
Pappan till barnet, Reinhold Blomberg, var redan gift och pappa till sju andra barn vilket tvingade Astrid att ge sig av från hembygden till Stockholm.
”Aldrig har så många skvallrat om så lite, åtminstone inte i Vimmerby. Att vara föremål för det skvallret kändes ungefär som att ligga i en ormgrop, och jag beslöt att lämna den gropen fortast möjligt”, har Astrid Lindgren själv sagt om händelsen.
Den 4 december 1926 i Köpenhamn i Danmark föddes sonen.
Först åtta år senare kom författarens andra barn, dottern Karin som föddes 1934.
LÄS MER: Astrid Lindgrens liv präglades av tunga familjetragedier – detta hände med författarens barn
Familjen förvaltar arvet
Men förutom att vara just mamma och författare, blev också Astrid både farmor och mormor.
Sonen Lasse fick tre barn, och dottern Karin fick fyra barn.
Det är författarens barn och barnbarn som också numera driver vidare arbetet med Astrid Lindgrens magiska verk.
Karins make Carl Olof och deras barn, har 60 procent av aktierna.
De tre barnen till sonen Lars äger resterande 40 procent, enligt ett bolagsstämmoprotokoll, skriver Expressen.
Det är också här som barnbarnet Annika kommer in.
Så ser Astrid Lindgrens barnbarn Annika ut i dag
Hon är en av Astrids son Lasses barn, och hon har också liksom sina syskon och kusiner arbetat vidare med författarens arv.
När hon gästade ”Efter fem” berättade hon om just detta.
Bland annat berättade hon om boken ”En jul i Småland för länge sen” som ges ut efter Astrids död.
– Det var en historia som hon skrev för länge sen naturligtvis eftersom hon har varit död nu ganska länge. Men där hon beskriver sin egen barndomsjul på gården i Vimmerby där hon växte upp och jag vet inte, det måste ha varit underbara jular. För julen är ju nästan med i alla hennes verk förutom äventyrsberättelserna, berättar Annika i programmet.
Programledaren Tilde de Paula Eby frågar då hur julen tillsammans med farmor Astrid var.
– De var härliga, jättehärligt. Vi var hemma hos henne då på Dalagatan och det klart det kunde ju inte bli riktigt samma sak som på landsbygden men det var allt det där som finns på ett traditionsenligt julbord. Det var väldigt vackert, hon tyckte om att ha det fint runtomkring sig och granen var fantastisk, jättehög. Det var röda äpplen och levande ljus, och vita fåglar – det var det i alla fall på senare år. Så tändes den där granen efter Kalle anka och maten. Då kunde det börja brinna ibland, säger hon.
Annika får då frågan av Tilde vilken berättelse från Astrids skatt som är hennes personliga är svaret givet.
Hon berättar då att det är ”Vi på Saltkråkan” som ligger henne varmast om hjärtat, men också ”Mästerdetektiven Blomkvist”.
LÄS MER: 9 svenska barnstjärnor vi aldrig någonsin glömmer – så här ser de ut i dag
Arvet efter Astrid Lindgren
Det är också då de kommer in på att just ”Saltkråkan” ska spelas in i ny version, och hur familjen ställer sig till detta.
Annika berättar att det inte alltid varit så lätt att föra vidare farmor Astrids livsverk.
– Det är ju nästan ett så stort ansvar att det är svårt att axla överhuvudtaget. För att hon var så kvalitetsmedveten och så noga med sina egna verk. Hon läste ju in alla översättningar hon kunde och var inte alls glad när man i andra länder förvanskade eller… ja man kan ju ha olika sätt på olika marknader. Vi är väl medvetna om hennes höga kvalitetskrav och det är vi medvetna om att vi inte har hennes förmåga, säger hon och fortsätter:
– Vi är bara vanliga människor. Hon var ju på något sätt ovanligt begåvad på alla vis och det kan inte vi leva upp till. Men vi gör vårt bästa och försöker prata oss fram.. det uppstår hela tiden tveksamma förslag och situationer.
På frågan om hon känner en oro för att svika Astrids minne, svarar Annika att hon självklart är rädd för att det ska hända.
Men tillsammans med familjen diskuterar de allt som rör författarens verk så att det blir bästa möjliga resultat.
– Det är jättesvårt. Jag är jätterädd för det, det skulle vara hemskt. Samtidigt så har vi ett av våra uppdrag där vi säger att vi ska sprida hennes verk till barn av idag också. Då är tiden annorlunda jämfört med idag.
LÄS MER: ”Tjorven” har försvunnit helt – så här ser hon ut i dag
Varma orden om farmor Astrid
Det är med stor värme som Annika minns sin älskade farmor, och det arbete som hon lämnat efter sig.
– Hon var en underbar farmor, det var bara härligt. Hon hade också, och det försöker man tänka på när man får den frågan att jag älskar min mormor också. Men det hon hade som inte många vuxna hade tycker jag att hon hade en respekt för alla människor och var intresserad av även sina barnbarn, sina små barnbarn och ville veta vad man tänkte på, på riktigt. Det känner ju barn.
Kampen i skolan
Men det har inte alltid varit lätt att ha en känd farmor.
I tidigare intervju med Svenska Yle berättade Annika hur hon fick kommentarer om att hon var barnbarn till Astrid ofta i skolan.
Bland annat berättade hon om ett tillfälle då en vikarie kom till skolan och klasskamraterna utbrast:
”Haha där sitter Astrid Lindgrens barnbarn!” Det kändes som en obekväm uppmärksamhet”, sa hon då.
Även lärare kunde uppföra sig konstigt.
I intervjun berättade Annika hur hon fick lovord från pianoläraren trots att hon enligt sig inte var särskilt duktig.
”Ja du kommer att kunna bli en stor konsertpianist”, ska läraren ha sagt.
– Och det sade hon liksom för att jag hade en farmor som heter Astrid Lindgren. Och det fanns sådana där tillfällen när man tyckte att ”Nä fy sjutton vad tråkigt, hon skulle bara vara en vanlig farmor, det hade varit bättre”, sa Annika då.
Så fint att ni fortsätter förvalta Astrids fantastiska sagoskatt. Vi glömmer dig aldrig Astrid. Alltid saknad, aldrig glömd!
