Dashrath Manjhi tillbringade nästan hela sitt liv i en liten by i Indien.
Han och hans fru Falguni hade inte mycket, men de älskade varandra och var lyckliga.
En dag blev dock Falguni allvarligt skadad, det var uppenbart att hon var tvungen att uppsöka sjukhus.
Dashrath och hans fru lämnade byn till fots för att gå till närmaste stad, en vandring på 5 mil.
Paret gick så fort de kunde, men vägen var allt annat än rak och de tvingades dessutom gå en omväg – runt ett stort berg – för att komma fram.
Tyvärr överlevde inte Falguni den svåra resan. För Dashrath var förlusten av hans fru var förödande.
Han hade ingen aning om hur han skulle kunna fortsätta att leva med en sådan enorm, känslomässig smärta i bröstet.
Men krossad av sorg och vrede, kom han på en plan. Han tillbringade de närmaste dagarna med att samla de verktyg han skulle komma att behöva.
Dashrath tänkte inte låta någon i byn tvingas gå igenom samma sak som honom.
Men hans plan för att förhindra detta var av smått astronomiska proportioner.
Efter hustruns död smög iväg på morgonen och började gräva bort det berg som stått i vägen för hans frus överlevnad, bit för bit – sten för sten.
Även om det enorma projektet tycktes omöjligt, var Dashraths plan ganska enkel. Han tänkte helt enkelt bygga en väg genom berget.
I bilden nedan visar Dashraths son de verktyg som hans far använde.
Dag efter dag, motiverad av sin djupa sorg, grävde Dashrath outtröttligt bort bitar av berget.
Tanken på att ge sina medmänniskor en ljusare framtid fick honom att gå upp på morgonen.
Varje dag i gryningen, i 22 år, försvann han bort genom skogen och upp till berget. Och varje kväll han kom tillbaka till byn, trött och och utmattad.
Det blev närmast en ritual för Dashrath – ända fram till hans död.
Resultatet för byborna blev först uppenbart när Dashrath avled 2007, 73 år gammal.
Men under åren hade Dashrath, helt på egen hand, faktiskt lyckats bygga en passage genom berget. Han använde endast en hammare och mejsel.
Den nya vägen var cirka 7 meter hög, 10 meter bred och 110 meter lång.
Många i byn hade hånat Dashraht när han gick till berget varje dag, oavsett väderlek.
De såg på honom som en ensam galning, som blivit knäpp efter att ha förlorat sin fru.
Men 22 år efter att projektet inleddes, förstod byborna vad det egentligen var som Dashrath sysslat med.
Dashrath fantastiska prestation förändrade livet totalt för alla i hans by, men även många människor från omgivande byar.
Resan till den närmaste staden, Gaya, var en gång i tiden 5,5 mil – men tack vare Dashrath väg kunde vägen kortas ned till 1,5 mil.
De människor som i stort sett varit avskurna från omvärlden kunde nu få tillgång till läkare, skolor, butiker och fabriker – bara några timmar bort.
Livet förändrade snabbt livet till det bättre för alla Dashrahts by, Gehlaur. Att inte behöva ta omvägen runt berget öppnade upp möjligheter – för gamla som unga.
Fler ungdomar kunde gå i skolan och många fick arbete i staden Gaya.
Dashrath var en gång i tiden mest betraktad som en galning, men nu minns folk honom som en hjälte.
Han fick visserligen en hedersbegravning av staten i Bihar-provinsen, men Dashrath själv fick aldrig det erkännande han förtjänade under sin livstid.
”Dashrath dog som en frustrerad man och hans arbete gick många förbi. Men människor i dag minns honom och han har inspirerat många”, säger en bybo.
Dashrath kärlek till sin fru och sorgen efter sitt livs kärlek gav honom styrka att bokstavligen flytta berg!
Hans beslutsamhet gav många i byn nytt hopp om framtiden och förändrade livet för många människor.
Tyvärr insåg inte alla hans fantastiska arbete innan det var för sent, men tillsammans kan vi hjälpa till att sprida vidare Dashrats historia så att fler kan få chansen att hylla honom.
Vila i frid, Dashrath – du har förtjänat det!
