Av någon anledning tycks vissa människor tro att de har rätten att peka, viska och stirra på människor som inte riktigt ser ut som alla andra. Jag förstår faktiskt inte varför man måste göra detta och det gör mig rent ut sagt förbannat när jag tvingas läsa om sådant. Alla är vi unika på vårt egna sätt och alla förtjänar vi att behandlas med respekt oavsett hur vi ser ut, pratar eller tänker. Den här mamman råkade ut för något liknande när två främmande kvinnor plötsligt tog sig friheten att i smyg peka och döma hennes lilla dotter med Downs syndrom. Men precis då kliver en okänd man fram till mamman och hennes dotter och gör något som får mamman att brista ut i tårar och det är sannerligen inte svårt att förstå varför. Jag håller med om varje ord han säger och ville därför dela det här med er. Du får gärna göra detsamma när du läst klart, för det här borde alla få chans att läsa.
Jag satt på Tim Hortons (ett café, reds. anm.) med min dotter, något jag gör ofta. Två kvinnor som satt bredvid oss började stirra och viska. Det här är något som händer ganska ofta för oss förstår ni därför att min dotter föddes med Downs syndrom. Jag satt där och såg hur de här två kvinnorna vred på sina nackar för att se henne bättre, helt omedvetna om det faktum att jag stirrade tillbaka på dem. Idag störde det mig. Det störde mig verkligen.
Precis då gick ett par fram mot mig och jag tänkte ”Jaha vad bra! Ännu fler människor som vill ta en närmare titt!”
Mannen hälsade på Sophia med en high-five och en handskakning och Sophia log och vinkade tillbaka. Han såg på mig med tårar i ögonen och sa ”jag har en historia som jag väldigt gärna skulle vilja dela med dig. Men jag är orolig för att jag inte ska kunna berätta den utan att börja gråta.” Jag uppmuntrade honom försiktigt att dela med sig för nu var jag nyfiken. Den här interaktionen hade jag inte räknat med.
Han berättade för mig att han hade sett på nyheterna kvällen innan. Det hade varit en intervju med en mamma som nyligen hade fött ett barn med svåra handikapp. Hon var med på nyheterna och försvarade sitt beslut att behålla barnet. Hon försvarade sitt val att INTE avbryta graviditeten trots att läkarna uppmuntrat henne att göra det. Han sa ”poängen är att du aldrig vet vilken påverkan en människa kommer att ha på världen. Du kan aldrig veta vad en människa kan uppnå om du inte ger dom chansen.”
Han såg på mig precis innan han vände om och gick och sa ”du är en vacker person. Din dotter är vacker. Grattis!”
Jag började gråta direkt. Där satt jag mitt på ett café och grät i en pappersservett. Den där mannen var den första totala främlingen som någonsin gratulerat mig till min dotter Sophias födsel. Han var den första främlingen som såg hur VÄRDEFULL hon är. Hennes VÄRDE. Hennes SKÖNHET.
I en värld där min dotters liv är något man viskar om, där man stirrar på henne, såg den här mannen hennes BETYDELSE.
Här kan du läsa hela mammans inlägg på Facebook. (på engelska)
