De heliga föremålen i påve Franciskus kista

Bilderna av påven Franciskus liggandes livlös i sin kista avslöjar mycket mer än vad man kan se – och varje detalj berättar en historia.
Från den otraditionella kistan till de personliga föremålen som placerats bredvid hans kropp.
Den avlidne påvens sista vila bryter århundraden av traditioner i Vatikanen – på hans egen begäran.

När världen tar farväl av påve Franciskus kommer hans stundande begravning att spegla just de värderingar han försvarade under hela sitt liv. Han var känd för sin enkelhet, ödmjukhet och orubbliga omsorg om de marginaliserade. Påve Franciskus sista viloplats är ett kraftfullt bevis på det arv han lämnar efter sig. Och de personliga föremålen han valde att ta med sig i graven kommer fungera som en sista påminnelse om ett liv dedikerat till service, kärlek och förändring.

Den älskade 88-årige påven gick bort på annandag påsk efter en förödande stroke som orsakade irreversibel hjärtsvikt. Efter veckor av kamp mot lunginflammation dog den argentinsk-födde andlige ledaren fridfullt i Vatikanen.

Vad finns i påvens kista?

På tisdagen delade Vatikanen de första bilderna av påven Franciskus som ligger i vila. Bilderna avslöjade samtidigt de betydelsefulla föremålen som placerats hos honom för hans sista resa.

Påvens kista var övervakad av ceremoniella vakter när Vatikanens tjänstemän och medlemmar av hans hushåll samlades för ett privat och respektfullt farväl. Allt skedde i tystnad. På de nyligen släppta fotona ligger Francis i en öppen kista klädd i röd dräkt – en färg som symboliserar martyrskap och Kristi blod. En rosenkrans har försiktigt vikts i hans händer.

Inuti kistan finns också hans mitra (traditionella hatten), hans kräkla (hedrestav) och en samling mynt som tillverkats under hans påvedöme – en hundraårig tradition som symboliserar hans tid som Kristi ställföreträdare.

I kistan finns också en rogito, ett förseglat juridiskt dokument som sammanfattar hans liv. På sin högra sida bär påven fiskarringen, som ceremoniellt förstörs före begravningen för att markera slutet på en påvens regeringstid. Förstörelsen tjänar också till att säkerställa att ringen inte kan missbrukas efter hans död, eftersom den ursprungligen utformades som ett sigill för påvens personliga brev.

En titt på kistan

Franciskus död markerar ett rejält avsteg från de långvariga traditionerna för påvliga begravningar, och en titt på hans kista är allt som krävs för att se varför. Till skillnad från tidigare påvar, som den avlidne påven Benedictus, som begravdes i utarbetade trippelkistor gjorda av cypress, bly och ek, valde Franciskus enkelheten.

Hans kista är en blygsam trästruktur kantad med zink, vilket återspeglar hans engagemang för ödmjukhet. Det traditionella påvliga avskedet, där påvens kropp placeras på en katafalk inne i Peterskyrkan för allmän sorg, har också övergetts. Istället kommer Franciskus kropp att vila inuti kistan med locket borttaget, vilket inbjuder sörjande att visa respekt på ett mer personligt sätt.

Och för första gången på över ett sekel kommer en påve att begravas utanför Vatikanen. Påven Franciskus kommer att begravas vid Santa Maria Maggiore i Roms stadsdel Esquilino, snarare än i grottorna under Peterskyrkan, där omkring 90 påvars gravar finns.

När och var är begravningen?

Vatikanen bekräftade att påven Franciskus begravning kommer att äga rum lördagen den 26 april klockan 10 lokal tid på Petersplatsen. Efter den offentliga ceremonin kommer hans kropp att transporteras till basilikan Santa Maria Maggiore, som grundlades redan år 432, i Roms stadsdel Esquilino – samma plats där han en gång sa att han ville bli lagd till sin sista vila.

Ett annat skifte från långvarig tradition är att påven Franciskus kropp inte kommer placeras på en förhöjd bår. Istället vilar hans enkla träkista på golvnivå, vänd mot bänkarna, med påskljuset stående nära – en tyst symbol för tro och ljus.

När världen fortsätter att sörja påven Franciskus bortgång är det de tysta, personliga detaljerna – från hans ödmjuka träkista till den avskalade ceremonin – som talar högst.

I döden, precis som i livet, valde han enkelhet, medkänsla och ett avbrott från traditionen. Och det är dessa val som kan definiera hans arv mer än någon stor procession någonsin kunde ha gjort.