Varje år får hundratals barn sina önskningar uppfyllda och får flyga fram i häftiga sportbilar som Lamborghini, Ferrari och Porsche.
En av förarna som sätter sig bredvid barnen i bilen är eldsjälen Anders Torstensson.
Allt började 2013. Anders Torstensson fick höra om en cancersjuk pojke som önskade sig att en tur i en ferrari innan han dog.
Anders berördes av pojkens önskan och redan dagen efter hämtades pojken upp i sin drömbil och fick åka en runda.
– Det här kanske låter högfärdigt, men jag tycker att jag har haft ett vansinnigt bra liv. Jag är frisk, mina barn är friska och mina föräldrar är friska och lever ännu. Jag har tjänat hyfsat bra med pengar och gjort bra affärer, det har gått så enkelt för mig så jag kände att jag ville ge tillbaka, säger Anders till Newsner och tillägger:
– Någonstans så är det så att har man tre bilar, så blir man inte lyckligare av en fjärde. Har man ett hus med sjötomt, så blir man inte lyckligare av en sjö till. Och då kommer den här typen av värde. Jag gör det inte bara för att vara snäll, att se den här glädjen ger så mycket tillbaka.
Stiftelsen Lean on me
Mötet med den cancersjuke pojken blev startskottet till stiftelsen Lean on me som varje år, via Racing Rascals, arrangerar den Stora Barndagen.
– Det här har växt sig ganska stort. Varje år får man nominera barn som man tycker behöver den här dagen lite extra. I år var vi över 100 bilar och förare som mötte upp de här barnen, berättar Anders för Newsner.
Under dagen får barnen, tillsammans med sina familjer, uppfylla sina önskningar och glömma alla tråkigheter i vardagen.
– Det här är bara en dag, men det är en dag där tanken är att man inte alls ska behöva tänka på vardagen. Inte tänka en tanke på varken sprutor, sjukhuskorridorer eller ekonomin, säger Anders.
Drabbar hela familjen
Anledningen till att hela familjen är med en sådan här dag, menar Anders är för att hela familjen drabbas när någon i den blir svårt sjuk.
– Det är ju faktiskt så att om ett barn bli svårt sjukt så går föräldrarnas energi åt till hundra procent till det barnet. Utan att de menar det eller inte. De kanske inte har tid att skjutsa till brorsans hockeyträning. Dessutom slår ett sjukdomsfall hårt mot ekonomin, man kanske behöver gå ner i tid eller till och med vara sjukskriven. Det blir en käftsmäll för hela familjen på många sätt, säger Anders.
”Det var magiskt”
Anders berättar för Newsner att han har många underbara minnen från dessa barndagar. Men i år var det någonting särskilt som hände.
– Jag körde en pojke som heter Tim. Han var rullstolsburen, multisjuk och hade autism. Han visade inga större uttryck. Han var varken ledsen eller glad, men när vi hade tagit några kurvor så kom skrattet. Det bara bubblade. Och då började jag skratta, och då skrattade han ännu mer.
I efterhand berättade Tims pappa för Anders att det ögonblicket varit något alldeles extra.
– Hans pappa sa att det var magiskt och berättade att Tim bara skrattar någon gång om året. Så det var väldigt fint, säger Anders till Newsner.
Anders menar att han hade kunnat skänka pengar till stiftelsen, men att det i slutändan inte handlar om pengar.
– Vi hade kunnat föra över pengar till stiftelsen och hyra in någon kall rallyförare, men det är inte samma sak. De här barnen behöver inte det, utöver att vi tar med barnen ut i de här sportbilarna på banan så behöver dem en bamsekram, så är det, säger Anders och tillägger:
– Vi får inte glömma vad som är viktigt i livet.
