Coronaviruset är märkligt. För många av oss utvecklas coronaviruset bara till en vanlig influensa, i bästa fall märker vi inte ens av att vi bär på smittan.
Men för vissa kan viruset vara skillnaden mellan liv och död.
För Järvsöbon Erik Forsberg, 36, hände det sistnämnda.
I ett inlägg på Facebook, som nåtts av tusentals, berättar han känslosamt hur han gick från en frisk och aktiv kille till sängliggandes på intensiven i 12 dygn.
Allt började den 23 mars. Erik vaknade mitt i natten med feberfrossa och torrhosta, dessutom hade han svårt att ta djupa andetag och hade ont i bröstet.
I en hel vecka gick han med symptomen utan att någonting förbättrades. På torsdagen fick han, efter samtal med 1177, åka till närakuten där man gjorde en rutinkoll av blodtryck, temp och sänka. Enligt Erik låg sänkan vid tidpunkten på 40- vilket är okej, så han blev hemskickad igen.
Nästa gång erik åker in till samma mottagning ligger sänkan på 170 och läkarna misstänker lunginflammation och han får både penicillin och lugnande mot hjärtklappningen.
Men Erik blir inte bättre, snarare tvärtom och på måndag morgon orkar inte Erik mer.
Han delar med sig av upplevelsen på Facebook:
”På måndag morgon orkade jag inte mer för egen maskin så jag ringer ambulansen – jag behöver hjälp. Ambulansen anländer efter 20 min och de kör mig direkt till infektionsmottagningen på Gävle sjukhus där jag möts upp av en handfull sjukhuspersonal i full skyddsmundering och gasmask. Jag får syrgas och de tar många prover på mig inklusive det för COVID-19. Efter detta flyttas jag upp på ett rum där jag får varm syrgas”, skriver han i inlägget.
Testade positivt för covid-19
Den 31 mars stod det klart att Erik smittats av covid-19 och strax därefter fick han så svårt att andas att han inte längre klarade sig med syrgasen. Så läkarna bestämde sig för att söva ned honom i respirator.
Efter tolv dygn på intensiven är Erik så pass frisk att han får åka hem. Han minns nästan ingenting av tiden som varit utan har fått det mesta återberättat för sig. För dem har det varit extra tufft, framförallt med tanke på att de inte kunde hälsa på honom.
”Det har fallit en och annan sorgsen tår bland familjemedlemmar och vänner under dessa veckor av väntan. Tårar av maktlöshet, oro och rädsla. Det har berättats för mig att även jag grät vid flera tillfällen, men jag vill tro att det var tårar av glädje – att jag fick sådan fin hjälp”, skriver han och fortsätter.
”Jag vill sända ett STORT tack till all personal på Gävle sjukhus som pysslat om mig under dessa veckor och hoppas att ni läser detta”.
Erik avslutar också sitt Facebookinlägg med en påminnelse om att vem som helst kan drabbas och bli allvarligt sjuka.
”Min önskan är att detta inlägg delas så folk inser att det är ovisst vem i ens närhet som i slutändan kan drabbas väldigt hårt. På ett vis tillhör vi alla en riskgrupp”, avslutar han.
