Mamman vill inte ha tvillingarna med Downs Syndrom – veckor senare tvingas familjen till ett drastiskt beslut

Ett barn är för många den största gåva livet har att erbjuda. Våra barn skänker oss glädje och fyller våra liv med mening.
Men precis som med allt annat här i livet är det inte alltid saker och ting blir som vi planerat.

Julie McConnel hade tre barn sedan ett tidigare äktenskap, tillsammans med sin nya make Dan hade hon en son. Julie var i 40-årsåldern när de bestämde sig för att sonen skulle få ett syskon.

Att få barn sent i livet ökar risken för att barnet ska födas med Downs syndrom och paret beslutade sig för att göra alla möjliga tester för att se om deras nytillskott riskerade att drabbas. De fick veta att de var gravida med icke-identiska tvilingar och att dessa skulle födas med Downs syndrom.

Paret var inte säkra på att de skulle kunna ta hand om två barn med särskilda behov och kände sig tvingade att ta ett tufft beslut: De beslutade att barnen skulle adopteras bort direkt efter födseln.

”Proceduren var påfrestande och ultraljudet hade redan visat på flera problem, bland annat fläckar på deras hjärtan , så vi var inte så förvånade när vi fick nyheten två veckor senare att båda pojkarna hade Downs syndrom. Ändå var det en hemsk dag och månaderna efteråt var den mest stressande och plågsamma tiden i våra liv”, säger Julie enligt Caters TV.

Paret hittade en familj som ville adoptera pojkarna, men efter månader av pappersarbete och slitande process drog sig den nya familjen ur.

Julie och Dan såg det som ett tecken, och beslutade att försöka utbilda sig för att ta reda på hur det är att uppfostra barn med Downs syndrom.

De kontaktade en lokal förening och fick mängder av information, som ibland kunde kännas minst sagt överväldigande för den gravida mamman.

”Men vi älskar våra barn oavsett vad och när vi bestämde oss för att inte hindras av rädsla var det ett lätt beslut.

De beslutade sig för att behålla barnen i slutet av graviditeten.

”Mitt hjärta höll på att hoppa ut ur bröstet när jag såg dem, jag var så tagen”, säger Julie.

Hon är mer än medveten om alla de fördomar som finns kring Downs syndrom men berättar att honälskar sina pojkar djupt.

”Jag hade ingen anng om vad vi skulle få i de här två, men dom är verkligen fantastiska”

Ibland blir inte allt som vi tänkt oss, ibland blir de långt mycket bättre än vad vi kunnat föreställa oss. För mig är den här historien ett bevis på just precis det – dela om du håller med!