Påve Franciskus avled den 21 april. Kort därefter offentliggjordes hans testamente och avslöjade att han skrivit ned en allra sista önskan – en önskan som bekräftar det alla misstänkt.
Påve Franciskus avled igår, den 21 april, vid 88 års ålder. Den katolska kyrkans överhuvud och Vatikanstatens regent var en älskad påve, känd för sitt enkla leverne. Vatikanen delade med sig av hans sista vilja och uttalande inte långt efter hans död, och påven Franciskus gjorde ett särskilt arrangemang, vilket mycket få påvar före honom har gjort.
Världen sörjer den Argentina-födde påven, som avled på måndagen efter en rad uppmärksammade hälsoproblem. Den katolska kyrkans ledare var på många sätt en modern påve, som ofta delade med sig av sin vision om social och ekonomisk rättvisa, liksom av ett brådskande upprop till världens ledare om att agera mot klimatkrisen. Med detta sagt delade Franciskus syn på sin roll den urgamla institutionen, där vissa hävdade att han inte borde ägna sig åt politik.
”Kära bröder och systrar, det är med djup sorg jag måste meddela att vår helige fader Franciskus har avlidit”, meddelade kardinal Kevin Farrell på Vatikanens TV-kanal. ”Klockan 7.35 i morse återvände biskopen av Rom, Franciskus, till Faderns hus.”
Påve Franciskus föddes som Jorge Mario Bergoglio den 17 december 1936 i Buenos Aires, Argentina. Hans föräldrar var italienska invandrare; hans far, Mario, arbetade som revisor för järnvägen och hans mor, Regina, var hemmafru. Han hade fyra syskon och även om han senare valde den religiösa vägen i livet tog han först examen som kemitekniker i sitt hemland.
Franciskus började vid stiftsseminariet i Villa Devoto och novitiatet i Jesu Sällskap 1958. Han studerade humaniora i Chile innan han återvände till sitt hemland 1963 och tog en examen i filosofi vid Colegio de San José i San Miguel.
Efter att ha undervisat i litteratur och psykologi i Santa Fé och Buenos Aires i två år studerade han teologi och tog en examen i ämnet 1970. Ett år tidigare hade han dock redan prästvigts.
Påve Francis blev 88 år
Påven Franciskus karriär inom kyrkan var inget annat än hisnande. Han utsågs till provinsial för jesuiterna i Argentina 1973, en titel som han innehade i sex år. Han fortsatte att inneha flera viktiga titlar inom kyrkan, men mellan 1980 och 1986 tjänstgjorde han som rektor vid Colegio of San José och som professor i teologi.
Efter att sex år tidigare ha utnämnts till titulärbiskop av Auca och auxiliarbiskop av Buenos Aires blev Franciskus 1998 ärkebiskop av Buenos Aires. Tre år senare blev hans väg till Vatikanen fri när han upphöjdes till kardinal av påven Johannes Paulus II, som utnämnde honom till kardinalpräst för Saint Robert Bellarmine.
När påven Johannes Paulus II dog 2005 var Franciskus på väg att bli påve. Enligt rapporter fick han näst flest röster i den påvliga konklaven. Efterträdaren skulle dock bli påven Benedictus XVI.
När påven Benedictus XVI avgick 2013 utsågs Jorge Mario Bergoglio till ny påve. Han tog namnet påve Franciskus och skrev historia som den katolska kyrkans första latinamerikanska påve – och det han gjorde under sitt 12-åriga påveämbete skulle ge eko över hela världen.
Många, inklusive vissa kardinaler, har mycket att säga om hur påven Franciskus tacklade sitt påveämbete. Eftersom den katolska kyrkan är en urgammal institution anser många att saker och ting bör förbli som de alltid har varit. Franciskus hade dock andra idéer och ville modernisera kyrkan.
Påve Franciskus progressiva påvedöme
Han blev känd för sina progressiva frågor, som att förespråka för invandrare och människor som lever i fattigdom. Han var också den förste påven som kallade lagar som kriminaliserar homosexualitet för ”orättvisa”.
Franciskus var dessutom en miljöaktivist. År 2015 publicerade han ett påvligt brev med titeln ”Laudato Si’ (Prisad vare du)”, som avslutades med ett avsnitt där påven uppmanade till åtgärder mot klimatförändringarna.
”Den brådskande utmaningen att skydda vårt gemensamma hem innefattar en strävan att föra samman hela den mänskliga familjen för att söka en hållbar och integrerad utveckling, för vi vet att saker och ting kan förändras. Skaparen överger oss inte; han överger aldrig sin kärleksfulla plan eller ångrar att han skapat oss. Mänskligheten har fortfarande förmågan att arbeta tillsammans för att bygga vårt gemensamma hem. Här vill jag uppmärksamma, uppmuntra och tacka alla dem som på otaliga sätt strävar efter att garantera skyddet av det hem som vi delar. Särskild uppskattning är skyldig dem som outtröttligt försöker lösa de tragiska effekterna av miljöförstöring på livet för världens fattigaste. Unga människor kräver förändring. De undrar hur någon kan påstå sig bygga en bättre framtid utan att tänka på miljökrisen och de utestängdas lidande”, skrev påven Franciskus.
Han fortsatte: ”Jag vädjar därför enträget om en ny dialog om hur vi formar vår planets framtid. Vi behöver ett samtal som inkluderar alla, eftersom den miljöutmaning vi genomgår och dess mänskliga rötter berör och påverkar oss alla.”
Påven Franciskus hyllades av många skäl, men det förekom också skandaler. Till exempel den katolska kyrkans skandal med sexuella övergrepp, där påven Franciskus misskrediterade de överlevande från övergrepp i Chile. Senare bad han dock om ursäkt och kallade det ett ”allvarligt fel”. Han avpolletterade också kardinal Theodore E. McCarrick, som Vatikanen funnit skyldig till övergrepp mot barn och vuxna.
Påve Franciskus var en ’foodie’, enligt hans kock
Påve Franciskus var en man av folket och efter att ha blivit påve vägrade han att ändra sin livsstil till en mer överdådig sådan. När han valdes valde han att inte använda den stora påvliga lägenheten på översta våningen i Vatikanens apostoliska palats, utan flyttade istället in i en blygsam bostad med två rum i Domus Sanctae Marthae, som tidigare har använts för gäster.
Medan vissa påvar kanske kräver en lyxig måltid flera gånger om dagen, var det inte fallet med Franciskus. I ett samtal med den katolska nyhetssajten Aleteia förklarade kocken Sergio Dussin, som är världsberömd för att ha varit kock åt tre påvar, att Franciskus föredrog ”bröd och god ost eller en pizza”.
”Franciskus är en foodie; han äter god pasta och bönor, bröd och sopressa eller polenta från Marano, och ost. Jag har också lagat pizza åt honom ibland. Han är oförutsägbar, det är bara så han är: han håller sig till ceremonin tills han ser någon”, sade Dussin 2022. ”Då stannar han för att ge dem en kram, eller för att hålla ett barn i famnen, eller för att resa sig upp och hälsa på min personal. Jag har tillägnat honom en rätt på menyn i mina restauranger: ’Ravioli papa Francesco’, en hemlagad pasta med Asiago-ost, Asiago-speck och spån av Collina Veneta-ost.”
”Jag har aldrig övervägt att avgå”
”Kanske om det kommer en dag då min hälsa inte längre räcker till”, säger han. ”Kanske för att den enda svaghet jag har är i mitt knä, och det blir mycket bättre. Men det har aldrig slagit mig.”
Men i boken Life: My Story Through History”, skriven av den italienske journalisten Fabio Marchese Ragona, reflekterade Franciskus över sitt liv och möjligheten att avgå. Han förklarade att han i så fall, till skillnad från påven Benedictus XVI, skulle använda titeln ”biskop av Rom emeritus” snarare än påve emeritus. Han förklarade vidare att han skulle bo i S:t Maria Basilika i Rom ”för att tjäna som biktfader och ge kommunion till de sjuka” snarare än att bo i Vatikanen.
”Lyckligtvis har jag aldrig tänkt på att avgå, trots stunder av svårigheter”, säger påven Franciskus i boken. ”Vissa människor kanske har hoppats att jag förr eller senare, kanske efter en sjukhusvistelse, skulle göra ett sådant tillkännagivande, men det finns ingen risk för det: tack vare Gud åtnjuter jag god hälsa, och som jag har sagt finns det många projekt att förverkliga, om Gud vill.”
Under sina sista år led påven Franciskus av många hälsoproblem. Han hade bara en full lunga och genomgick både influensa och två omgångar tarmoperationer. För bara en vecka sedan skrevs han ut från sjukhuset efter att ha tillbringat 38 dagar där för en livshotande andningssjukdom. På påskdagen trädde Franciskus fram bland folkmassorna på Petersplatsen och allt verkade vara bra. Mindre än 24 timmar senare avled han vid 88 års ålder.
Påve Franciscus sista önskan
På måndagskvällen meddelade Dr. Andrea Arcangeli, chef för direktoratet för hälsa och hygien i Vatikanstaten, att påven Franciskus dödsorsak hade identifierats som en stroke följt av koma och irreversibel kollaps av hjärt- och cirkulationssystemet. Hans död bekräftades genom elektrokardiografisk thanatografi.
”Jag förklarar härmed att dödsorsakerna, såvitt jag vet och kan bedöma, är de som anges ovan”, sade dr Arcangeli enligt Vatican News.
De exakta detaljerna kring påven Franciskus begravning har ännu inte offentliggjorts. Hans testamente offentliggjordes dock inte långt efter hans död. Till skillnad från många andra påvar före honom har Franciskus beslutat att inte begravas i Vatikanen.
”Eftersom jag känner att solnedgången för mitt jordeliv närmar sig och med ett livligt hopp om det eviga livet, vill jag uttrycka min testamentariska vilja endast med avseende på platsen för min begravning. Jag har alltid anförtrott mitt liv och min prästerliga och biskopstjänst åt Vår Herres Moder, den allra heligaste Maria”, skrev påven Franciskus.
”Därför ber jag att mina jordiska kvarlevor vila i väntan på uppståndelsens dag i den påvliga basilikan Santa Maria Maggiore. Jag önskar att min sista jordiska resa avslutas just i denna urgamla marianska helgedom där jag gick för bön i början och slutet av varje apostolisk resa för att med tillförsikt anförtro mina avsikter för hennes vårdnadshavare och hennes mamma och jag. Jag ber att min grav förbereds i nischen i sidoskeppet mellan Paulinska kapellet (kapellet Salus Populi Romani) och Sforza-kapellet i den tidigare nämnda påvliga basilikan som anges i den bifogade bilagan.”
”Må Herren ge den rätta belöningen till dem som har älskat mig.”
Det kom som en överraskning för många att påve Franciskus inte ville bli begravd i Vatikanen. Men den bortgångne påven gjorde en sista sak för att visa att han var en folkets man: han bad att ingen inskription på graven skulle nämna hans roll som påve.
”Graven ska vara i jorden; enkel, utan särskild utsmyckning och med endast inskriptionen: Franciscus. Kostnaderna för förberedelserna av min begravning kommer att täckas av den summa från en välgörare som jag har ordnat ska överföras till Påvliga basilikan Santa Maria Maggiore, och för vilken jag har gett tydliga instruktioner till mons. Rolandas Makrickas, extra ordinarie kommissionär för det Liberianska kapitlet,” fortsatte Franciskus.
”Må Herren ge den rätta belöningen till dem som har älskat mig och som fortsatt kommer att be för mig. Det lidande som har blivit en del av mitt liv på senare tid har jag offrat till Herren – för fred i världen och för broderskap mellan folken.”
LÄS MER:
Påven Franciskus sista offentliga framträdande
Donald Trumps exfru Marla Maples träder fram