I vår oroliga tid och med allt elände vi matas med genom nyheter och medier kan det ibland kännas fint att bli påmind om att det faktiskt finns en hel del godhet här i världen.
Att goda gärningar är minst lika kraftfulla och att vi tillsammans faktiskt kan göra skillnad, både i stort och smått.
2012 var mellanstadieläraren Richard Specht med om varje förälders mardröm. Hans son Rees, som precis skulle fylla 2 år, drunkande i en liten damm på bakgården. En fruktansvärd tragedi som skulle skaka om familjens liv för alltid. Men ur den tragedin lyckades Richard och hans fru skapa något som nog ingen av dem hade kunnat föreställa sig.
Läs deras historia och dela den sedan vidare, så att fler kan inspireras av den!
Att förlora sitt barn skulle vara mer än nog för att få vem som helst att vilja ge upp. Men Richard och hans fru vägrade, i stället skapade de fonden ”ReesSpecht Life”, vars syfte är att ”pay it forward”, att låta god gärningar skickas vidare. De vill också påminna alla i samhället om vikten av medkänsla och respekt.
Men ingen av dem anade vilken effekt som deras projekt skulle ha några år senare.
Reespechtlife.com
Historien utspelade sig på en restaurang vid Times Square i New York då en middagsgäst som inspirerats av Rees historia bestämde sig för att ”skicka deet vidare”. Restaurangbesökaren lämnade servitrisen som tagit hand om hans beställningar en dricks som hon aldrig kommer att glömma. Utöver att betala för måltiden för 400 kronor lämnade gästen även en dricks på nästan 30 000 kronor.
Men det hela var dock inte över där – den generösa gåvan kom nämligen med 3 villkor.
Reespechtlife.com
På baksidan av kvittot stod följande text att läsa:
”Tack för din vänlighet och ödmjukhet. Min mellanstadielärare var med om en oerhört svår upplevelse för några år sedan och det har inspirerat mig till att göra detta. Mina enda villkor är:
1. Gå in på Reespechtlife.com och läs på!
2. Låt inte ”skicka det vidare” sluta här med dig.
3. Efter som det handlar om idén och inte om dig, eller om mig, använd inte varken ditt eller mitt namn!
Tack för att du har funnits där under alla mina shower här på Broadway. Jag hoppas att någon ger världen lika mycket kärlek och glädje som du en vacker dag”
Servitrisen höll villkoren och kontaktade senare Richard för att dela med sig av historien. Det visade sig att han kände igen handstilen på kvittot – från en man han undervisat nästan 10 år tidigare.
Han kunde minnas hur mannen, som då bara var en ung kille, brukade komma och prata med honom i klassrummet. Han var helt mållös av studentens vänliga gest .
”Att tänka på att någon som jag undervisade för ett decennium sedan skulle hedra min lilla son så här, eller ens komma ihåg sin lärare från åttondeklass, gör mig stum”.
Det är inte svårt att förstås varför, den här historien går rakt in i hjärtat på mig. Om den rörde dig lika mycket, dela den gärna vidare – goda gärningar kan verkligen sprida sig!
