Det är jul och många föräldrar funderar på den här frågan. På ett sätt roligt att barnet tror på tomten. Men ska man verkligen lura sitt barn? Ja det ska man! Åtminstone enligt Jacqueline Woolley, Professor i psykologi på Texas Universitet.
Hur kommer det här sig? Jo, att tro på omöjliga saker som tomten kan utveckla barns kritiska tänkande och resonemangsförmåga, menar professorn i sin blogg på Huffington Post.
Att försöka fundera kring hur nio renar kan flyga i himlen med en tung släde kan vara samma sorts tänkande som krävs för att lösa global uppvärmning eller att bota en sjukdom. Eftersom denna form av tankar och resonemang kring vad som är möjligt och vad som är omöjligt är grunden till alla stora uppfinningar, menar hon. Allt från flygplan till att uppfinna internet.
Låter ju bra om någon kan lösa globala uppvärmingen. Så hur ska man då praktiskt agera om man vill att ens eget barn ska bli den som löser detta?
Jo, man ska inte avslöja det direkt när barnet påstår att tomten inte finns. Ofta är upptäckten en process över flera steg. Det gäller att göra det till en vetenskaplig upptäckt för barnet.
Har någon till exempel varit och ätit på julgodiset under natten och lämnat ett paket kan barn se det som bevis för att tomten finns.
För att hålla fasaden vid liv kan man också skapa några julklappar som kommer från tomten, och skriva dem med en annan handstil.
För när barnen börjar tvivla blir de väldigt vetenskapliga.
Professor Jacqueline Woolleys barn hade till exempel lämnat kamera och en lapp bredvid lite mjölk och kakor och bett tomten ta en selfie för att bevisa att han verkligen fanns.
När barnen väl kommer på det själva får de också en kick av självförtroende för att de kommit på detta själva, och en känslomässig kick för att de får vara med i den ”vuxna världen” och behålla hemligheten för sig själv och inte berätta för yngre syskon eller andra yngre släktingar.
Gilla gärna Newsner Vetenskap.
