Grafiska designern Daniel Britton har själv dyslexi. För att visa hur frustrerande det kan vara att leva med dyslexi har han tagit fram ett särskilt typsnitt som simulerar upplevelsen av dyslexi. /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:Cambria; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
– Den rådande retoriken när man pratar om människor med dyslexi är att de är dumma, att de är lata – att de inte anstränger sig. När folk försöker simulera dyslexi så gör de bokstäverna suddiga, vänder bakochfram på ett eller gör avståndet mellan bokstäverna större, säger Daniel Britton till Daily Mail.
Det gör inte dyslexi rättvisa, menar han.
– Människors hjärnor kan komma över det och avkoda det. Så de kan fortfarande läsa det. Det är alltså inte alls som att ha dyslexi.
Han förklarar dyslexi som ett sammanbrott mellan ögat och hjärnan.
– Du kan se informationen, se varje bokstav perfekt men det är något i ditt huvud som stoppar processen eller saktar ned den.
För att skapa samma effekt hos en person som inte har dyslexi tog Daniel bort 40 % av varje bokstavs linjer, vilket kraftigt försvårar läsandet.
Enligt Svenska Dyslexiförening har ungefär 5-8 procent av befolkningen dyslexi.
Vill du ha fler artiklar som denna i ditt flöde så klickar du bara på gillaknappen nedan.
