Det är många människor som far illa på våra gator och jag tycker verkligen det är viktigt att vi lyfter upp det. Jag tror att vi alla skulle tjäna på att vara lite vänligare, lite snällare, lite trevligare. Särskilt eftersom det inte kostar mycket pengar att bry oss om varandra.
Jag hittade den här historien på nätet och vet inte om just denna är sann eller inte. Men överallt ser jag människor som far illa, och förhoppningsvis kan den här berättelsen göra så att fler vill bidra till att andra får det bättre.
Min kväll tog en minst sagt oväntad vändning, och därför valde jag att avsluta min utekväll och hamnade i stället i kön på en hamburgerrestaurang. Jag noterade damen framför mig, eftersom hon plötsligt stod och beställde en kopp hett vatten.
Men kassabiträdet sa nej. Jag vet inte hur hon tänkte, men en hemlös kvinna ber efter en mänsklig rättighet som ett glas vatten, och att ett så stort multirikt företag säger nej – det är fruktansvärt!
Mitt hjärta var i upplösningstillstånd! Så jag pratade med henne och bad henne beställa vad hon ville ha, och förväntade mig nästan att hon skulle beställa allt de hade. Allt hon ville ha var en ostburgare, det var det enda. Men vi köpte ändå betydligt mer så att hon inte skulle behöva gå hungrig.
Jag kunde bara inte låta damen gå, hon var så varm och godhjärtad. Så jag satte mig ned med henne, på ett kallt golv i köpcentrat mitt i vintern, och vet ni vad som hände? Jag grät rakt ut.
En sak om folk som gick förbi stackars hemlösa människor inte gjorde något eftersom de inte hade råd. Men folk här gick förbi och skrattade. Jag bryr mig inte om vilka personerna är som gör sånt, men om det är du och du läser det här: jag hatar dig!
När jag pratade med den hemlösa kvinnan blev jag helt chockad av såväl hennes historia som hur utbildad hon var. Så full av liv!
Jag bjöd in henne och en väninna till henne hem till oss och tillsammans gjorde vi tillräckligt med mat för att de skulle hålla sig mätta i flera dagar. Vi la ned allt i matlådor och packade ner dessa i damernas små väskor.
Kvinnorna lånade duschen, borstade sina tänder och båda sa att de aldrig varit så uppskattade i hela sitt liv.
Jag är inget helgon, men hela den här vänliga grejen kostade mig några hundralappar. Jag vet att många som läser det här tjänar betydligt mer än så varje dag. Det kostar inte mycket att vara trevlig och jag hoppas att folk delar det här för att visa medkänsla för alla hemlösa runt om i landet.
Jag har pratat kontinuerligt med den hemlösa damen sedan dess och försäkrat henne om att hon aldrig mer ska behöva gå hungrig eller kall igen. Jag har gett henne lakan, kuddar och en hel kasse med mat.
Om ni ser folk på gatorna, titta inte ner på dem som att de inte är värda något. Ni har ingen aning om vad de gått igenom. Mötet med damen har förändrat mig, och jag hoppas att ni delar om ni håller med.
