Han ser ut som vilket barn som helst – mörka ögon, ett oskyldigt ansikte. Men den här lille pojken, född i El Paso, Texas, 1960, skulle växa upp och bli en av de mest fruktade männen i amerikansk historia.
Pojken på bilden var den yngste av fem barn i en mexikansk-amerikansk arbetarklassfamilj. Hans mamma arbetade på en skofabrik och hans pappa var veteran från armén. Barndomsvännerna beskrev honom som en ensamvarg under sina tidiga år.
Efter att hans pappa pensionerats från armén arbetade han långa timmar för järnvägen och styrde hemmet med explosiv ilska. Bakom stängda dörrar var livet ren terror. När pojken var sex år hade han redan fått flera skallskador av sin fars misshandel – slag som var så svåra att han utvecklade temporallobsepilepsi.
Ibland band hans far fast honom vid ett kyrkogårdskors över natten som straff och lämnade honom ensam bland gravarna. Vid tio års ålder bedövade han sig med alkohol och marijuana för att försöka fly från skräcken i sitt hem. Som tonåring begav han sig ofta ut i El Paso-öknen på natten med sin fars gevär för att jaga prärievargar, kaniner och fåglar. Efteråt tog han ibland ut inälvorna på sitt byte och matade sin hund med dem.
Ögonblicket som förändrade allt
När han var 15 år bevittnade pojken något som skulle prägla honom för alltid. Hans kusin Miguel ”Mike” Valles, en Vietnamveteran som regelbundet visade honom gruvliga polaroidbilder på kvinnor han torterat under kriget, sköt sin egen fru i ansiktet under ett gräl. Pojken såg allt hända.
Efter det drog han sig helt tillbaka. Han hoppade av Jefferson High School i nionde klass och sjönk djupare ner i mörkret. Den unge mannen började då umgås med sin systers man, en man som var besatt av att spionera på kvinnor. Tillsammans smög de runt i grannskapet på nätterna och kikade in genom fönster.
Vid 22 års ålder hade han flyttat till Kalifornien och pendlade mellan San Francisco och Los Angeles. Han var nu starkt beroende av kokain och överlevde på inbrott och stölder, en vagabond utan hem och utan framtid. Men mycket få kunde ha förutsett vad som skulle hända härnäst. Psykologer skulle senare beskriva honom som en ”skapad” psykopat snarare än en ”född” sådan.
Night Walker föds
I april 1984 begick han sitt första kända mord. Nioåriga Mei Leung hittades död i källaren till sin lägenhetsbyggnad i San Francisco. Hon hade blivit misshandlad, strypt och hängd från ett rör. DNA skulle senare koppla honom till det fasansfulla brottet.
Två månader senare slog han till igen och knivhögg 79-åriga Jennie Vincow till döds medan hon sov. Hennes hals var så djupt uppskuren att hon nästan blev halshuggen. ”Night Stalker” hade anlänt.
Mellan mars 1985 och augusti 1985 spred han skräck över hela Kalifornien. Han bröt sig in i slumpmässigt utvalda hem och dödade både män, kvinnor och barn. Hans attacker var brutala – vissa sköts, andra klubbades ihjäl eller knivhöggs – och han överföll ofta sina kvinnliga offer.
Valde sina offer slumpmässigt
Men det som verkligen skrämde allmänheten var hans besatthet av satanism. Han tvingade offren att svära trohet till djävulen, klottrade pentagram på väggar och ristade in symboler i kött. I ett fall stötte han ut en kvinnas ögon och behöll dem som trofé. I ett annat fall lämnade han avtryck av sin sko på offrets ansikte.
Pressen gav honom ett namn som fortfarande får människor att rysa: Night Stalker. De flesta av Night Stalkers attacker ägde rum i medelklassförorterna runt Los Angeles. Han smög sig tyst in genom olåsta fönster eller dörrar och attackerade sina offer medan de sov.
Ett genombrott i fallet
Medan rädslan spred sig i Kalifornien arbetade polisen dygnet runt för att koppla ihop brotten. Det stora genombrottet kom när en 13-årig pojke, James Romero III, en sen natt såg en misstänkt man utanför sitt hem i Mission Viejo.
Han antecknade märket, modellen och en del av registreringsnumret på bilen, en orange Toyota. Den uppgiften ledde till att man hittade ett fingeravtryck på bilens spegel. Avtrycket matchade en 25-årig lösdrivare med ett brottsregister för småbrott: Richard Ramirez. Den 29 augusti 1985 offentliggjorde myndigheterna hans foto. Nästa morgon förvandlades gatorna i Los Angeles till en människojakt.
Gripandet av Night Stalker
Ramirez försökte fly efter att ha sett sitt eget ansikte på förstasidan av tidningen La Opinión. Men lokalbefolkningen kände igen honom. En grupp rasande invånare jagade honom, slog honom och höll fast honom tills polisen kom. Efter månader av skräck greps Night Stalker till slut av just de människor han hade terroriserat. Ramirez hade då dödat minst femton personer under sin serie nattliga inbrott.
”Vi ses i Disneyland”
Hans rättegång 1988 var lika obehaglig som hans brott. Han flinade, visade upp pentagram ritade på sina händer och ropade ”Hail Satan!” i rättssalen. 1989 dömdes han för 13 mord, 11 sexuella övergrepp och 14 inbrott. När han dömdes till döden hånade Ramirez:
”Än sen då. Döden har alltid hört till. Vi ses i Disneyland.”
Richard Ramirez tillbringade 24 år i dödscellen i San Quentin, där han gifte sig med en beundrare som hade skrivit brev till honom. Han dog 2013 av komplikationer från lymfom, fortfarande utan ånger till slutet.
När man ser tillbaka på hans barndomsfoton är det nästan omöjligt att förstå hur en sådan ondska kunde ta rot. Men det mest oroande av allt är kanske att ingen såg det komma.
