Att förlora någon man älskar, oavsett om det är en partner, en familjemedlem eller någon annan man står nära, är bland det värsta som kan hända. Och ännu värre blir det när detta sker alldeles plötsligt i exempelvis en olycka. Då har man ju inte haft någon som helst tid att förbereda sig på att ens älskade kommer att lämna jordelivet, utan det kommer som en fullständig chock. Just detta händer kvinnan i den här berättelsen när hennes make blir dödad av en rattfyllerist när han är på väg hem för att fira hennes 50:e födelsedag. En händelse som hade kunnat sänka vem som helst totalt. Men på något sätt har den här kvinnan ändå orkat fortsätta. Och när hon för sin vän berättar hur hon orkat, ja, då var det i alla fall svårt för mig att hålla tårarna tillbaka… Jag tror att historien är hämtad från en bok ursprungligen men vet inte om den är baserad på en verklig händelse eller inte. Men jag tycker att det spelar mindre roll då berättelsen verkligen träffar en rakt i hjärtat med sitt budskap: uppskatta de du älskar och se alltid till att berätta för dem hur mycket de betyder för dig.
Carols make blev dödad i en olycka förra året. Jim, bara 52 år gammal, var på väg hem från jobbet och den andra föraren var en tonåring med väldigt mycket alkohol i blodet. Jim dog omedelbart. Tonåringen var inte på akuten i mer än två timmar.
Det fanns flera tragiska tvister: Det var Carols 50:e födelsedag och Jim hade två flygplansbiljetter till Hawaii i sin ficka. Han skulle överraska henne. I stället kördes han ihjäl av en rattfyllerist.
”Hur har du överlevt det här?” frågade jag till slut Carol, ett år senare.
Hennes ögon fylldes med tårar. Jag trodde att jag hade sagt något fel men hon tog lugnt min hand och sa:
”Det är okej. Jag vill berätta för dig. Samma dag som jag gifte mig med Jim lovade jag att jag aldrig skulle låta honom lämna huset på morgonen utan att säga till honom att jag älskade honom. Han gav mig samma löfte. Det blev ett stående skämt mellan oss och i takt med att vi fick barn blev det ett allt svårare löfte att hålla. Jag minns hur jag sprang nerför garageuppfarten och ropade ”Jag älskar dig” med sammanbitna tänder när jag var arg, eller hur jag åkte till kontoret för att lägga en lapp i hans bil. Det var en rolig utmaning.”
”Vi fick många fina minnen medan vi försökte säga ’jag älskar dig’ innan eftermiddagen varje dag under vårt äktenskap. Morgonen när Jim dog, lämnade han ett födelsedagskort i köket och smet ut till bilen. Jag hörde hur motorn startade. ’Nejdu herrn!’ tänkte jag medan jag sprang ut till bilen och slog på rutan tills han vevade ner den.”
”Här på min 50:e födelsedag, herr Garret, jag Carol Garret, vill här med meddela att jag älskar dig!”
”Det är så jag har överlevt. Vetandes att de sista orden jag sa till Jim var ’Jag älskar dig!’”
Dela gärna den här historien vidare till de du tycker om för att visa att du tänker på dem och älskar dem!
