Tweet about this on Twitter Pin on Pinterest Share on Facebook

Pojkvännen dödshotar flickvännen – då dyker en oväntad hjälte upp

Att leva i ett våldsamt och destruktivt förhållande är inget som någon borde utsättas för, samtidigt är det naturligt att vara rädd för vad som kommer att hända om du lämnar relationen.

Ett första steg för att lämna våldsspiralen kan vara att prata med en vän, en släkting eller någon annan som du litar på – precis som denna tjej gjorde i historien nedan. 

Berättelsen är hämtad från användarforumet Reddit, där en läsare delade med sig av händelse under ämnet ”Husdjur som förändrat ditt liv”.

Det är en dyster historia som vittnar om faran med att leva ihop med en våldsam partner – men också en berättelse som bevisar varför hundar har en speciell plats i våra hjärtan. 

Så här beskriver användaren och vännen SixofSwords vad som hände:

Min hund, Camie försvarade mig och min vän från hennes galna, våldsamma pojkvän.

Vi visste båda två att han var en obehaglig sociopat, men naturligtvis levde hans flickvän i en annan värld, hon förnekade detta under många års tid.

Till slut kunde hon dock inte blunda längre. Hon försökte lämna honom. 

Han slog verkligen skiten ur henne. Men en dag lyckades hon fly från honom och hon körde den korta sträckan till mitt hus, för att ta sig till säkerhet. Mitt hus var dock inte speciellt säkert. Han förföljde henne, sparkade sönder glasrutan på dörren och vred upp låset inifrån. 

© Wikipedia/LeonIsrael

Jag önskar jag kunde säga att någon av oss stod upp mot honom, men det vågade vi inte. Hon (min väninna) hade redan gått några rundor mot honom och ingen av oss hade någon form av utbildning inom självförsvar.

Han omringade oss båda och använde nävarna och min halsduk för att hålla fast oss. Han förklarade allt han skulle göra med oss (känns inte som jag behöver upprepa det) och vid det läget hade jag i princip gett upp.

Jag tänkte inte slåss och av någon anledning orkade jag inte be om nåd heller. Jag satt bara där, kall och stel. Jag kunde inte ens känna den fysiska smärta. Mentalt, det var som att jag flög iväg.

Det var då som Camie (min hund, en mix av pitbull och labrador) slutligen bröt genom dörren och tog sig in i rumet. 

Ni ska veta att Camie vanligtvis är en söt, kärleksfull och underbar hund. Hon är så snäll som man bara kan vara, hon älskar att leka med grannbarnen och skulle aldrig så lite som fräsa mot en annan varelse. Hon var även en ganska dum hund… Men en väldigt söt sådan. 

Men när Camie fick tag på den här killen, blev hon som ett annat djur. Hennes ögom var vilda och salivet skummade i munnen. Hon blödde från såren hon fått när hon rusat igenom glasdörren, men det bekom henne inte. 

Hon kastade sig över mannen på ett ögonblick och jag kan inte ens beskriva ljudet som kom från henne. Jag satt bara och väntade på det ögonblicket när hon skulle slita den jävelns ansikte i stycken.

Det hände dock aldrig. Ljudet av garaget som öppnades fick oss alla att frysa till is. Det var min pappa som kom hem. Killen försökte utnyttja tillfället och komma bort men Camie trängde in honom i ett hörn och skällde och morrade.

Min pappa måste ha förstått något när han hörde ljudet, eftersom han var i rummet på nolltid, med en pistol i handen.

Polisen kom. Anmälningar gjordes. Rättegången hölls och killen fick sitt straff. Detta var tydligen inte hans första attack eller anfall.

Camie sår läkte och likaså gjorde våra skador. Vi har inte längre franska dörrar.

Camie har blivit gammal nu. En gammal söt och käleksfull dam.

Hon är vimsig och hennes bakben är inte så starka.

Hon kanske inte kommer inte ihåg vad hon gjorde för mig och min vän, men vi kommer aldrig att glömma.

Hon kan närmar sig slutet av sina dagar, men jag kommer aldrig att se en svag, värdelös gammal hund. För hon är min hund. Jag vet inte exakt vad den här galna pojkvännen skulle ha gjort om Camie inte dykt upp. jag vet inte ens vad jag är skyldig henne, men det är också det fina i denna historia.

© Bild på Camie, från Imgur

Hundar kallas ofta för människans bästa vän – men denna historia bevisar att de kan vara mycket mer än så. 

Dela gärna denna fina berättelse om du håller med!