Det här är en känslosam historia om lilla Hunter som går i ettan. En dag kom han försent till skolan. Skolan valde då att straffa Hunter under lunchen. Hunter fick äta sin lunch ensam, bakom en stor bit kartong som avskärmade honom totalt från alla andra. Hur kan man göra så mot ett litet barn? Då klev Hunters mormor Laura Hoover in i handlingen. Vad som hände sen är fantastiskt. Så här skrev Laura på Facebook (översatt från engelska).
Det här är mitt barnbarn, Hunter. Han är liten förstaklassare. Ibland så vill inte hans mammas bil starta direkt på morgonen. Ibland är han ett par minuter sen till skolan. Igår så kom han 1 minut för sent och det här är vad hans mamma upptäckte att de gör för att straffa honom! Det här har de gjort 6 gånger, för en sak som den här lilla pojken inte kan påverka. Rektorn är ansvarig för det här. Hans mamma hittade honom där, gråtandes, och tog med honom hem. Är det någon som vill hjälpa mig att översvämma rektorn med samtal om hur olämpligt det här är?
Det dröjde inte länge innan Laura Hoovers inlägg fick en enorm spridning. Hundratusentals personer höll med henne om att det var helt oacceptabelt av skolan att straffa hennes barnbarn på det där förnedrande sättet. Efter ett tag kom en uppdatering från Laura.
Problemet är löst. Kartong-avskärmningen kommer inte längre att användas på något sätt. Tack alla för ert överväldigande stöd och medkänsla.
Slutet gott, allting gott? Nej, historien tar inte riktigt slut där. Samhället där Hunter bor började en insamling för att laga Hunters mammas gamla bil. Men efter att de insåg att det reparationen skulle bli för dyr för att vara förnuftig samlade lokala företag istället ihop pengar och köpte en ny bil till familjen. Fantastiskt!
Med den nya bilen kommer inte Hunter ha några problem att komma i tid till skolan, och inga andra elever kommer bestraffas på det kränkande sätt som han blev. Det är vad jag kallar ett lyckligt slut.
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
