Den här historien får mig verkligen att tänka till på vad som egentligen är viktigt i livet och hur vi prioriterar. Den visar också hur fin tillvaron kan bli när vi tar hand om varandra och stöttar de som har det jobbigt. Jag vet inte om den här historien är sann men jag tycker verkligen att vi alla kan lära oss någonting av den. Egentligen är det fascinerande med en så klok 8-åring som förstår det som många av oss vuxna har så svårt för. Läs själv så kommer du förstå vad jag menar.
Min mamma ringde för ett tag sedan och sa att hon var rädd att min son blir mobbad av en skolkamrat, och att det verkade som att han gav sina pengar till barnet som hon trodde mobbade honom. När jag hämtade min son i skolan nästa dag frågade jag honom om det, men han förklarade att det var något helt annat än mobbning. Min son gav faktiskt bort sina pengar för att den andre killen inte hade några pengar själv och det såg bara ut som att han blev mobbad för att det andra barnet var större än honom.
Jag tog min son åt sidan och sa att det är okej att erkänna om någon är taskig emot en men min son stod på sig. Och när det andra barnets mamma också kom till skolan för att hämta sin son såg man det tydligt på hennes klädsel: de hade svårt att få ekonomin att gå ihop.
När vi kom hem från skolan den dagen pratade vi mer om det. Min son kände att han var mer priviligerad än sin klasskamrat och hade därför bestämt sig för att ge honom lite av sina fickpengar.
Min son förstod att han hade det bättre än andra barn i hans omgivning. Från den dagen fick han lite extra fickpengar att dela med den andre killen. Han fick lite extra matsäck för att det andra barnet också skulle få smaka. När min son fyllde år bjöd jag in det andra barnet till kalaset men han tackade nej och sa att han skulle ta hand om sin syster. Det visade sig att han skämdes för att han inte hade råd med någon present.
Min son tog med sig en kaka som blivit över från kalaset och gav honom i skolan. Den lyckan i ett barns ögon…
Killen sa: ”Jag har aldrig fått några kakor på min födelsedag, för mina föräldrar har inte råd”. Min son grät när han kom hem och berättade det efter skolan, och sedan packade han hälften av sina leksaker och tog med till kompisen. ”Ta dem, jag har massor”, sa han.
Veckan efter förstod vi att pappan till min sons kompis hade gått bort. Den ensamstående mamman hade det tufft – och ibland tvingades min sons kompis vara hemma från skolan och passa sin syster så att mamman kunde arbeta. Då började min mamma hjälpa till som barnvakt så att sonen kunde gå till skolan varje dag. Kompisen var hemma hos oss efter skolan ända tills hans mamma hämtade honom, och min son blev väldigt bra vän med honom. Det behövdes, för det visade sig att kompisen var en av de som var mobbad i skolan på grund av att familjen inte hade pengar. Han hade en plastpåse i stället för skolväska, hål i skorna och blev retad av de andra barnen. Men min son blev som en beskyddare för honom.
Jag berättar inte det här för att skrävla, men jag måste bara få ur mig att min 8-årige son förstår bättre än många av oss andra vad världen handlar om. När du har pengar att spendera som du vill är det viktiga inte att köpa mer, utan att ge mer. Jag har sett honom växa upp och utvecklas inte bara i skolan utan ännu mer som person. Om han inte får de högsta betygen gör det inget för mig. Jag vet att han i stället växer upp som en bra person med rätt värderingar.
Tycker du precis som jag att den 8-årige pojken har förstått vad livet handlar om får du gärna klicka på gilla-knappen nedan.
