Att vara ensamstående mamma kan verkligen vara tufft många gånger. När du helt själv måste ta hand om barnen och ansvara för att dom har det bra och är lyckliga kan det lätt hända att du glömmer bort dig själv och dina känslor. Den här berättelsen handlar om det ämnet. Kvinnan som berättar har nyligen gått igenom en smärtsam skilsmässa och är helt enkelt mycket skeptisk mot nya män. I stället har hon blivit bitter och cynisk, hon vill inte längre veta av kärlek. Men när den hon möter en här mannen ska saker och ting snart komma att förändras. Som Prins Daniel en gång sa: ”Störst av allt är kärleken.”
Jag kommer ihåg när jag första gången fick känslor för min nya make. Ju starkare känslorna blev, desto mer försökte jag att hålla tillbaka dem. Efter att ha gått igenom en riktigt tuff skilsmässa några år tidigare kände jag att det här med kärlek helt enkelt inte var min grej. Jag hade blivit cynisk och bitter och tänkte inte låta någon förändra min syn på kärlek.
Men Filip var annorlunda. Han var inte bara annorlunda i jämförelse med andra män jag hade dejtat, han var annorlunda mot alla män jag någonsin hade mött. Han var osjälvisk och tålmodig, och aldrig någonsin nedvärderande medlidsam mot mig. Oavsett hur svag, patetisk eller nedslagen jag kände mig under den här perioden såg han alltid mina styrkor och mitt ljus. Jag ville så gärna se mig själv på samma sätt som han såg på mig.
Jag fortsatte att stöta bort honom och gav honom anledning efter anledning till att inte vara med mig. Redan när vi började träffas tömde jag allt dålig över honom: alla mina brister, allt drama och alla negativa tankar – jag hällde allt över honom, övertygad om att han skulle springa iväg. Men han stannade och han omfamnade allt svårt och allt verkligt sorgligt, komplicerat och utmattande. Han stannade genom allt.
Efter en tid när jag hade blivit säker på mina känslor för honom presenterade jag honom för mina barn. Vi visade aldrig några känslor inför barnen, vi höll inte ens handen eller kramades. I mina barns ögon var Filip bara en av mina vänner.
Några veckor efter att han hade träffat mina barn hade jag en verkligt tuff natt. Jag var sjuk och min 3-åring vaknade mitt i natten och spydde över hela mattan vilket givetvis fick min 5-åring att vakna och skrika och gråta av utmattning. Vi var helt slut, alla tre. Det var ett sådant ögonblick jag tror att alla ensamstående mammor känner igen när det känns som att man tror att man ska bli galen. Jag såg galen ut, jag luktade säkerligen även helt galet och mitt huvud dunkade från allt skrik.
Jag försökte lugna ner mina barn och torka av min dotter och göra rent mattan från spyorna och jag tänkte ”vilken man skulle frivilligt ställa upp på allt det här?”
Jag ringde och väckte Filip: ”Kom över hit. Kom över hit nu direkt. Du säger att du vill ha mig, du säger att du vill vara en del av mitt liv med allt vad det innebär, om du verkligen vill det så kommer du hit nu.”
Han var hos mig inom 20 minuter. Barnen skrek fortfarande och jag låg på golvet och skrubbade mattan. Jag förväntade mig att han skulle bli alldeles chockad och äcklad, kanske till och med arg över att jag väckt honom mitt i natten för det här. Men i stället satte han sig bredvid mig på golvet, tog trasan ur min hand och sa åt mig att gå och lägga mig. Han torkade sedan upp resterna från min dotters spya och bäddade sedan ner barnen i sina sängar och fick dom att somna.
När han hade gjort allt detta kom han in till mig, bäddade ner mig ordentligt, kysste mig i pannan och sa: ”Ja, jag vill ha det här. Jag vill vara en del av varenda liten del av ditt liv.”
Det har nu gått nästan sju år sedan den där natten och Filip är fortfarande lika snabb på att torka upp spyor, att stanna uppe sent på nätterna och diskutera livet med min tonåriga dotter, att svara när min andra dotter ringer honom på jobbet för att få hjälp med en svår matte-uppgift. Och han älskar verkligen mina barn som om de vore hans egna.
Den här mannen, den här underbara mannen hade mage att komma in i mitt liv och störa i min bitterhet. Och för det är jag och mina barn honom evigt tacksam.
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.
