Föräldrarna försvann spårlöst i glaciären 1942 – 75 år senare hittas de i varandras armar

Den 15 augusti 1942 skulle mamma Francine och pappa Marcelin Dumoulin gå ut för att se efter och mjölka familjens kor. Paret – som vid den tiden var 37 respektive 40 år gamla – arbetade som lärare och skomakare men hade också en egen liten gård. 

Familjen bodde i byn Chandolin i Schweiz, nära skidorten Glacier 3000. 

Men de återvände aldrig hem. 

Nu har gåtan fått en lösning och barnen ett svar på vad som hänt föräldrarna – 75 år senare, skriver Daily Mail

Den äldsta dottern är i dag 86 år gammal. För henne och syskonen har föräldrarnas livsöde varit ett mysterium som varit en våt filt över dem hela livet. 

– De sade att de skulle komma hem på kvällen, eller kanske dagen efter om de blev trötta. Sen fick jag en kram av min pappa, säger Monique enligt Daily Mail. 

1942 copy
© TT/Glacier 3000

Mamman och pappan kom inte hem, och dagen därpå blev Monique förstås väldigt orolig. Hon tog kontakt med några grannar. Frågade om någon hade sett Francine och Marcelin – men ingen visste någonting. 

– Jag gick till en vän som bor i utkanten av byn för att se om hon hade sett dem. När hon sa att hon inte hade det började jag gråta. Jag visste att det var ett dåligt tecken. 

Hon berättar att hela byn gav sig ut för att söka efter föräldrarna. Prästen, som var nära vän med pappan, ledde sökinsatsen. De tittade överallt – men hittade inga tecken efter det försvunna paret. 

schweiz
© Google maps

Monique var tillsammans med sina sex syskon – Maurice, Raphael, Candide, Eugene, Charles och Marceline – kvar i huset i två, tre veckor efter att föräldrarna försvann. Hon var bara elva år då, men skötte det mesta i huset – från matlagning till tvätt. Och allt gjorde hon för hand. Det var en tuff tid. 

Men en dag stängdes plötsligt huset ner av oklar anledning, och barnen fick inte bo kvar. 

– Vi fick inte ta någonting. Vi lämnade vårt hem utan ens en souvenir. Prästen ordnade så att vi alla fick leva med olika familjer. Det var många som kom fram och erbjöd hjälp eftersom min pappa var en väldigt omtyckt man. Alla ville ha Marcelins barn. 

Hon beskriver att det var jobbigt att växa upp utan sina föräldrar och med syskonen på olika håll. De fick arbeta hårt och mycket i trädgårdar och på vingårdar, men såg nästan aldrig varandra. 

Livet förändrades på ett brutalt sätt för de sju syskonen efter att föräldrarna försvann. 

Nästan 80 år har gått sen dess. Mysteriet med mamman och pappan verkade aldrig få ett svar.

Men förra torsdagen gjordes en upptäckt som inte kan beskrivas som någonting annat än extraordinärt.

Vid det stora berget Les Diablerets i Alperna hittades deras perfekt konserverade kroppar alldeles bredvid varandra. De höll om varandra. 

© Wikimedia Commons

På Tsanfleuron-glaciären i södra Schweiz hittades paret. De hade med sig identitetskort, ryggsäckar, en bok, en flaska och en klocka – och identifierades tidigare i veckan tack vare DNA-prover. Myndighetspersoner i Schweiz ska ha berättat att paret troligen föll ner i en spricka i glaciären. 

Barnen kunde identifiera sina föräldrar tack vare pappans fickur och mammans dubbskor. De hittades på 2 615 meters höjd och hade kläder från tiden kring andra världskriget. Isen bevarade dem perfekt och deras tillhörigheter var intakta, säger Bernard Tschannen som är chef på skidcentret där kropparna hittades, till Le Matin daily. 

holl
© TT/Glacier 3000

Monique har berättat att polisen ringde henne på onsdagsmorgonen för att informera om att identifieringen skett. Äntligen kan hon nu få ett slut på sin livslånga gåta, och begrava sina föräldrar. Hennes yngre syster Marceline Udry-Dumoulin, som bara var fyra år när mamman och pappan försvann, berättar för Daily Mail att de spenderat hela sina liv att söka efter föräldrarna. Men hon trodde aldrig att de skulle kunna ge dem den begravning de förtjänade. 

– Jag kan säga att efter 75 års väntan får jag en djup känsla av lugn. På begravningen kommer jag inte att bära svart. Jag tycker att vitt nog känns mer lämpligt. Det representerar hopp – som jag aldrig förlorade. 

På lördag sker begravningen – 75 år efter det att Francine och Marcelin försvann. Och barnen kan därmed få ett avsked och ro. 

Att hoppet är det sista som överger människan är mer än ett talesätt – det bevisar den här historien! Det måste varit oerhört skönt för barnen att få ett avslut och ta farväl av sina föräldrar efter alla år. Föräldrar som, i allt det sorgliga i detta, ändå fick lämna jordelivet tillsammans. 

Dela för att sprida hoppet vidare! 

Publicerad av Newsner familj, gilla gärna