Att en ung människa dör är alltid tungt, tyngre än allt annat.
När det dessutom visar sig att det är på grund av att människor varit systematiskt elaka och att döden hade kunnat undvikas blir det hela ännu värre.
Mobbning är ständigt förekommande, på dagis, i skolor, på arbetsplatser. Vad finns det inom vissa som gör att de gång på gång måste trycka ner, och sätta sig på andra människor. Jag brukar trösta mig med att de som mobbas inte mår bra, ingen människa som behöver ha kul på någon annans bekostnad kan väl må riktigt bra?
Självmord är ofta någonting som tystas ner, det känns av någon anledning skamfyllt, men jag förstår inte varför. Om det är någon som ska känna skuld så är det dem som är ansvariga, de som puttat och dragit till personen tillslut ramlar över kanten. Ner i avgrunden och aldrig mer kommer upp.
Den 19:e juni i år tog Sadie sitt liv, men hennes familj tänkte inte skämmas, de vill att de som är ansvariga ska förstå vilken fruktansvärd tragedi de ligger bakom. Så här skrev de i Sadies dödsruna som också publicerades på Facebook:
DÖDSRUNA FÖR SADIE L. RIGGS:
Miss Sadie L. Riggs, 15, från Bedford, tog sitt eget liv måndagen den 19:e juni 2017.
Sadie föddes i Bedford den fjärde december 2001. Hon har överlevts av sin pappa, Eric Riggs och styvmor Alice Smith från Bedford och sin biologiska mamma Beverly (Dodson) Riggs från Hopewell och av sin moster, Sarah Smith som hon bodde med.
Sadie var medlem i Solid Rock Church i Bedford. Hon spelade softball, älskade att läsa, rita och att lyssna på musik. Sadie var en vänlig och älskvärd flicka och hon kommer att vara väldigt saknad.
I ett försök att slippa rykten kring Sadies död vill vi dela denna information.
Ja, Sadie tog sitt eget liv, hon hängde sig. Det är svårt att förstå att någon så ung kunde bära på så mycket besvär. Sadie fick hjälp, hon gick i terapi och åt medicin, med allt blev för mycket för att hennes unga själ skulle orka med.
Om du tar en minut och tittar på Sadies familjedynamik så ser du att en stor del av människorna i hennes liv inte var biologiska släktingar, men hon hade blivit sänd till oss och vi visste att hon behövde en familj. Sadie hade ett tufft liv men fram tills en incident som hände i skolan nyligen så hanterade hon allt som kom i hennes väg.
För en ung kvinna som var så exalterad över att börja gymnasiet gick allt verkligen fruktansvärt fel.
För er mobbare som var involverade, snälla var medvetna om hur ni var ansvariga ni var för att hon kände sig värdelös. Det är mellan er och gud nu, men kom ihåg att det aldrig är för sent att ändra sitt beteende. Sadies död har fört oss in i mörkret, men vi håller ihop och skyddar varandra samtidigt som vi försöker förstå denna fruktansvärda förlust.
Till alla mobbare där ute vill jag säga, jag vill att ni ska veta att trots att vi föraktar det ni gjort, vill vi aldrig någonsin att ni ska behöva känna samma förlamande smärta äta upp era kroppar. En smärta så svår att det gör ont att andas eller känna skulden som får oss att undra vad vi kunde ha gjort annorlunda eller kampen för att försöka minnas våra sista ord vi sa till varandra. Våra hjärtan har krossats i tusen bitar.
Sadie det var ett privilegium att ha dig i våra liv och vi kommer för alltid att älska dig. Vi hoppas att du finner ro i guds armar och må oss andra vara snälla mot varandra.
Istället för blommor önskar familjen att alla ska vara snälla mot varandra.Facebook/JusticeforChildrenwithoutVoices
Dela gärna Sadies historia med dina vänner på Facebook om du också hatar mobbning.
Ingen människa ska behöva bli så utsatt för sådan psykisk och fysisk terror att de inte finner någon annan utväg än att ta sitt liv.
