Tweet about this on Twitter Pin on Pinterest Share on Facebook

Jono Lancaster trotsade mobbarna – nu inspirerar han en hel värld

Vi lever i en värld där det många gånger bara handlar om att man ska rätta sig in i ledet och försöka att inte sticka ut för mycket. För om man inte gör eller är som alla andra, ja, då är man tydligen ”konstig” eller ”onormal”. Det är en skev uppfattning, som inte minst har förmågan att visa sin allra fulaste sida när det gäller hur vi ser ut och den enorma utseendefixeringen som präglar vår samtid.

Fråga bara Jono Lancaster, en människa av kött och blod precis som alla andra – men som tyvärr har blivit smärtsamt påmind om just hur grymt världen kan behandla oss.

För att berätta Jonos historia får vi börja med att spola tillbaka bandet till hösten 1985. Det var då pojken kom till världen… men han såg inte ut som alla andra barn.

Jono föddes med Treacher Collins syndrom, en genetisk defekt som drabbar 1 av 50 000 människor. Enkelt förklarat innebär det att hans ansikte kännetecknas av omfattande symmetriska missbildningar.

Ett och ett halvt dygn senare dumpades pojken av sina föräldrar – bara på grund av hur han såg ut.

”När jag föddes var de i total chock. Jag lämnade sjukhuset 36 timmar efter att jag hade fötts. Socialstyrelsen hittade någon som kunde ta hand om mig. Min fosterförälder var en kvinna som hette Jean”, återberättade Jono på 2015 Nord Conference.

تم نشره بواسطة ‏‎Jono Lancaster‎‏ في 29 أغسطس، 2012

Under de närmaste åren hade Jono en minst sagt tuff tid. Flera år av mobbning präglade uppväxten, liksom en ovilja från omvärlden att visa förståelse.

”Det kändes som om jag var ensam, och det kändes som om jag var den enda människan i hela världen som var som jag. Folk har tur nog att vinna lotteriet eller att bli fotbollsproffs, läkare eller advokater, men, varför var jag tvungen att bli så här?”, säger Jono i en intervju med Adelaide Now.

Det man då också ska veta är att Treacher Collins syndrom inte påverkar ett barns intelligens på något sätt. Så det enda som stack ut och som mobbarna högg på var alltså hur pojken såg ut.

Men Jono vägrade ge upp och låta mobbarna vinna… och vid sin sida hade han en fantastisk kvinna.

Fostermamman Jean kämpade under pojkens uppväxt för att återförena honom med sina biologiska föräldrar. Men när de under fem långa år vägrade att svara på breven så tog hon till slut steget – och adopterade pojken på egen hand den 18 maj 1990.

”Så jag har två födelsedagar! Jag brukade säga till andra barn att min mamma åkte till sjukhuset och tittade på alla bebisar och valde mig, medan deras egna föräldrar tvingades stå ut med dem” sade Jono på 2015 Nord Conference.

Med kärlek och omsorg från Jean, och en egen järnvilja, växte Jono upp fast besluten om att vara positiv och använda sina erfarenheter till något gott.

Därför ägnar han nu, 30 år gammal, sin vardag åt att resa jorden runt och berätta om hur det är att leva med Treacher Collins syndrom. Han träffar barn som har olika funktionsnedsättningar, ger dem hopp och stöd – och pratar med föräldrarna om barnens situation.

Ett av alla barn som Jono har träffat är 2-årige Zackary Walton från Australien.

Trots sin unga ålder hade Zackary redan blivit mobbad för sjukdomen och sitt deformerade ansikte. I Jono har han däremot fått en vän för livet.

”När han sa att han skulle komma till Australien så visste vi att vi var tvungna att träffa honom. Det gör oss så glada att se Zack träffa någon som honom”, säger pojkens mamma Sarah Walton till Adelaide Now.

När Jono och Zackary träffades för första gången i november 2014 postades också denna bild på Facebook – och det är bara så hjärtevärmande.

Bildkälla: Facebook

I klippet nedan kan du se och lyssna på Jono Lancasters egen berättelse – och jag kan lova dig att det inte kommer lämna dig oberörd.

Även om Jonos historia börjar så tragiskt så är det verkligen upplyftande att se den styrka och det mod som han har visat och som han nu använder till att hjälpa andra barn i samma situation.

Jag hoppas verkligen att vi kan hjälpa till att sprida Jonos historia och gärningar vidare. Inte bara för att andra ska inspireras utan också för att ge lite hopp och självförtroende till alla som behöver det. Det tror jag vi alla kan göra då och då.

Se klippet här:

Man ska aldrig döma, mobba eller särbehandla någon på grund av utseende! Dela den här artikeln med dina vänner om du håller med.

Publicerad av Newsner familj, gilla gärna
 
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *