När en lärare i grundskolan säger adjö till sina elever och ”släpper” iväg dem till gymnaiset, vet de ofta inte vet vilken typ av påverkan de har haft på barnen.
Går du i lågstadiet eller mellanstadiet har du visserligen drömmar, ambitioner och en tydlig personlighet – men det är svårt att veta hur livet kommer att utvecklas under senare tonåren.
Ändå är grundskolelärare väldigt viktiga för elevernas utveckling, jag glömmer till exempel hur fantastiskt duktiga lärarinnor jag hade i årskurs 1-6.
Jag kanske skulle hört av mig på senare år och tackat min gamla fröken, men det blev aldrig av.
En som dock kände sig tvungen att slå en signal sin lärare var Lee Buono: När du läser detta kommer du säkert att förstå varför. Vilken gripande historia!
Albert Siedlecki har undervisat i naturvetenskap på Memorial Middle School i New Jersey, i över 40 år. Barnen kallar honom ”Mr Sie och han har utbildat hundratals ungar med sin speciella stil.
Mr. Sie älskar sitt jobb och pushar alltid eleverna att göra sitt bästa. Han försöker vara väldigt närvarande och låter barnen alltid testa saker själva.
Men även om han älskar sitt arbete, har han aldrig riktigt förstått hur mycket han påverkat eleverna genom åren.
Det var alltså innan han fick ett väldigt överraskande telefonsamtal.
En av Mr Sie gamla elever från 1980-talet, Lee Buono, ville tala med honom personligen. Mr Sie kom visserligen ihåg namnet, men han hade ingen aning varför Lee skulle vilja kontakta honom.
Lee Buono jobbar för närvarande som neurokirurg. Han var tvungen att tala med Mr Sie efter att ha opererat en patient, en domare. Lee utförde ett avancerat ingrepp i domarens hjärna, eftersom en tumör satt i det område som styr talet.
Efter operationen kunde domaren tala tydligt igen. Han var så tacksam och gav Lee ett råd som resulterade i att han var tvungen att återknyta kontakten med sin gamla lärare.
Domaren sade åt Lee att tacka den person som hjälpte honom till att bli hjärnkirurg. Lee visste genast vem det var. Enligt Lee, sade domaren:
”Se till att du tackar honom för att du fick inspirationen till att bli den du är idag”.
När Mr Sie talade till Lee blev han omväldigad av känslor.
Han sa:
”Det telefonsamtalet har förändrat hur jag ser på varenda student. Från den minuten och framåt. När jag insåg att varje enskild person har denna potential”.
Lee minns hur han var tvungen att dissekera en groda under en av Mr Sies lektioner. Efter att han tagit bort hjärnan och ryggmärgen, kommenterade läraren Lees skicklighet och sa att det var den bästa dissektion han någonsin sett.
Lee förklarade:
”Du skulle kunna bli kirurg, du är så stadig på händerna. En sådan klipsk och smart pojke som du är, du skulle kunna bli hjärnkirurg om du ville”.
Lee var bara 13 år gammal då, men de varma och uppmuntrande orden från läraren skulle komma att förändra hans liv. Det var i det ögonblicket som han insåg att han ville vara en hjärnkirurg.
Efter telefonsamtalet återvände även Lee till Memorial Middle School, för att tacka Mr Sie personligen. Läraren gav honom en speciell gåva – precis samma grodhjärna och ryggmärg som Lee hade dissekerat för så många år sedan.
Mr Sie hade behållit projektet och monterat det på en plakett. Lee var i tårar efter den fina gesten.
”Det är en vacker gåva, men innebörden bakom är bortom ord. Den berättar att vilket barn som helst kan bli vad som helst i livet”.
Mr. Sie var inte medveten om att hans lektioner gjort en sådan enorm skillnad i livet för sina elever. Det är tydligt att hans vägledning, stöd och uppmuntran har inverkat stort på många ungdomar.
[arve url=”https://www.youtube.com/embed/xFs8P_TrAVQ” /]
Man blir både rörd och varm i hjärtat när man läser denna historia – detta är precis vad läraryrket handlar om! Att ge barn drömmar, verktyg och inspiration till att bli vad det vill, det låter kanske enkelt men är väldigt svårt!
Dela gärna vidare denna fina berättelse om du också tycker att fler borde få chansen att beröras av detta!
