Mannen offrar allt innan han friar, men hon säger nej. När jag läser hans brev brister mitt hjärta.

Den här berättelsen bygger på en vandringssägen och jag vet inte om det har hänt på riktigt någon gång.  Även om historien kanske inte är helt sanningsenlig, så tycker jag ändå den är värd att läsa och att den har en viktig slutpoäng. Sprid den gärna vidare om du också tycker det.

Det började med en tjej som hatade sig själv, eftersom hon var blind. Hon hatade allt i den här världen. Allt och alla förutom en person, hennes pojkvän. Han fanns alltid där för henne. Tjejen sa att om hon bara kunde få ögon och uppleva hela världen, då skulle hon gifta sig direkt med sin pojkvän.

En dag donerade någon ett par ögon till flickan. Då kunde hon äntligen se allt – inklusive hennes pojkvän. Pojkvännen, som blev överlycklig för sin flickväns skull, frågade henne: ”Nu när du kan se världen, kommer du gifta dig med mig?”

Men flickan blev chockad när hon såg att hennes pojkvän också var blind. Hon vägrade att gifta sig med honom. Pojkvännen gick därifrån med tårar i ögonen. Efteråt skrev han ett brev till henne:

Till min kära,
”Ta väl hand om mina ögon, är du snäll.”

Alltför många glömmer bort de personer som var alltid där för oss, även de under de tuffaste dagarna.
Innan du klagar på att maten inte är bra – tänk på dem som inte har något att äta.
Innan du klagar på din man eller din fru – tänk på dem som inte vill ha något annat än någon att dela sitt liv med.
Innan du klagar på livet – tänk på någon som dog ung.
Innan du klagar på dina barn – tänk på dem som vill ha barn, men som inte kan få några.
Innan du gnäller på hur stökigt det är i ditt hus hus – tänk på dem som bor på gatan.
Innan du irriterar dig över hur långt du har till eller från arbetet – tänk på dem som har svårt att gå.
Och när du är trött och klagar på ditt jobb – tänk på dem som inte har ett jobb eller de som inte har samma möjligheter att få ett jobb.
Innan du tänker på att pekar finger åt någon annan – kom ihåg att vi alla bara är människor som gör så gott vi kan. Döm inte andra när du inte känner till deras historia.
Och när du drabbas av mörka tankar och känner dig deprimerad – försök att le lite och var tacksam för att du fortfarande lever och mår bra.

Tyckte du den här berättelsen var bra? Tryck gärna på Gilla-knappen nedan om du vill få fler liknande artiklar i ditt flöde.