Den här historien läste jag för någon dag sedan och den ska vad jag kan förstå vara sann. En pappa har en längre tid anat att hans son kanske är homosexuell. Därför har han bett om hjälp på nätet för att försöka få några goda råd om hur han kan få sin son att berätta om detta för honom och samtidigt få sonen att förstå att han älskar honom lika mycket oavsett vilken sexuell läggning han har. Han får några råd och skriver sedan inlägget nedan där han berättar hur det gått och jag måste säga att han verkligen hanterade det jättefint.
Först och främst vill jag bara tacka alla er som gav mig råd. Många av er har frågat mig vad som har hänt så jag tänkte att jag skulle uppdatera er lite.
Många av er gav mig det här rådet: att försiktigt antyda att jag är av åsikten att jag är fullständigt lycklig över att ha en homosexuell son, men att få honom att själv ta steget och säga ”jag är homosexuell”, och jag tyckte det här var en väldigt bra idé.
Jag började med att samtala med min son om generella saker som media rapporterat om, till exempel nämnde jag hur bra jag tyckte det var att Tim Cook (VD på Apple) kom ut som homosexuell och frågade vad min son tyckte om det. Jag förväntade mig att få ett klassiskt tonårssvar i stil med ”ja, det är väl bra” eller något liknande, men i stället fick jag ett väldigt detaljerat svar som jag verkligen älskade på grund av att jag för första gången verkligen kunde ha en konversation med min son som kändes väldigt… givande.
Jag ville också prata med honom om att jag hade märkt att han inte hade verkat så glad och pigg som han brukade vara och jag fick ur mig något klyschigt i stil med ”jag älskar dig oavsett vad och jag vill bara se dig lycklig” men jag fick inte mycket mer än ett ”ja, jag vet…” till svar.
Nästa dag när jag plockade upp honom från skolan tänkte jag fråga honom om han hade någon han var kär i, och jag ville försäkra mig om att jag inte råkade nämna kön när jag frågade, så i stället för att säga ”han” eller ”hon” använde jag ordet ”någon” i stället. Så här var konversationen som jag minns den:
Jag: Så, finns det någon du är kär i just nu?
Min son: Ehum… Nej.. mm.. kanske…
Jag: Åhå! Så vem är denna lyckliga person?
Vi det här laget tittade han på mig något förvirrat, jag vet inte till 100 procent varför, men jag misstänker att det berodde på att jag sa ”lyckliga person” i stället för ”lyckliga tjej”.
Min son: Det är bara någon i min franskaklass…
Jag: Okej, vad är det du gillar med denna någon då?
Min son: Bara… saker…
Jag: Ja, okej… men liksom, vad?
Min son: Jag vet inte riktigt, jag gillar väl humorn antar jag…
Nu släppte jag ämnet men innan jag gjorde det sa jag till honom ”Okej, men vem det nu än är så har den personen en otrolig tur om de kan få dig som pojkvän…” och även om jag inte såg det så kändes det som att han himlade med ögonen när jag min lite smöriga replik.
När vi senare samma dag satt och åt vid middagsbordet blev det tyst i några minuter och inte mycket mer hördes än besticken som lät mot tallrikarna. Till sist sa min son: ”Jag ville faktiskt berätta något för dig i bilen, men jag var rädd att du skulle köra av vägen…”
Jag tittade upp från min tallrik och såg honom rakt i ögonen… Jag kunde se på honom att han tänkte på något och allt jag kunde tänka var ”Okej! Nu är det dags…”
Sedan sa min son: ”Pappa… jag är homosexuell.”
Jag tittade på honom och kunde inte låta bli att le. Sedan sa jag till honom ”Bud, du vet att jag älskar dig så otroligt mycket, visst?” och reste mig upp och jag honom en stor kram. Han började till och med gråta mot min axel och när han gjorde det kunde inte heller jag hålla emot tårarna. Medan vi åt klart pratade vi om hur jag inte nog kan understryka att jag älskar honom oavsett vilket kön han älskar.
Efter middagen när han hade gjort klart sina läxor låg vi båda två i soffan. Jag kollade på en matlagningskanal och han spelade på sin iPad. Jag höll om honom och han lutade sitt huvud mot mitt bröst och allt jag kunde tänka på var att jag är den lyckligaste pappan på hela jorden just nu.
Här kan du läsa ursprungstexten (på engelska).
Den här pappan verkar vara en riktigt klok man och hans son verkar vara en minst lika fin kille. Du får gärna klicka på gilla om du håller med 🙂
