Fotografen GMB Akash från bangladesh berör varje dag människor med sina fotoreportage. Han har fått över 100 internationella utmärkelser och hans bilder har publicerats i världsmagasin som National Geografic, Vouge, Time och Der Spiegel.
Den här är en berättelse om en pappa. En pappa som själv aldrig fick chansen att gå i skolan. Varje dag kämpade han för att tjäna tillräckligt med pengar för att ge sina döttrar en chans att utbilda sig.
Här är hans hjärtskärnade historia:
Jag berättade aldrig för mina barn vad jag jobbade med. Jag ville inte att de skulle behöva skämmas för mig. När min yngsta dotter frågade mig vad jag arbetade med brukade jag säga att jag var en knegare. Varje dag på väg hem tvättade jag av mig på offentliga toaletter för att de inte skulle få reda på vad jag gjorde om dagarna.
Jag ville att mina döttrar skulle kunna gå i skolan, jag ville utbilda dem. Jag ville att de skulle kunna stå framför en folksamling med värdighet. Jag ville inte att någon skulle se ner på dem som alla gjorde med mig. Jag kände mig alltid förödmjukad. Jag investerade varje krona jag fick i mina döttrars utbildning. Jag köpte inte ens en tröja till mig själv, istället köpte jag böcker till mina döttrar.
Jag ville bara att de skulle respektera mig.
Jag var en städare.
Det var bara en dag kvar innan min dotters skolavgift skulle betalas, men jag hade inte lyckats spara tillräckligt. Jag kunde inte jobba den dagen, jag satt ned bredvid allt skräp och försökte dölja mina tårar.
Alla mina kollegor tittade på mig, men ingen sa ett enda ord. Jag hade misslyckats och jag var förtvivlad.
Jag visste inte hur jag skulle kunna möta mina döttrars blickar när jag berättade att jag hade svikit dem.
Jag är född fattig. Jag tror inte att någonting bra kan hända en fattig människa.
Efter jobbet kom alla de andra städarna fram till mig, de slog sig ned bredvid mig och frågade om jag såg på dem som sina bröder. Innan jag hann svara gav de mig sin dagslön. När jag vägrade ta emot pengarna sa de bara:
”Vi kommer att svälta för dig idag, men våra döttrar måste gå i skolan”.
Jag kunde inte svara dem. Den dagen tvättade jag mig inte på vägen hem, jag gick hem som den städare jag faktiskt var.
Min dotter kommer snart att ta examen från universitetet, hon har ett deltidsjobb. Mina döttrar låter mig inte arbeta längre. Tre av dem undervisar. Den äldsta tar ofta med mig till min gamla arbetsplats och har alltid med mat åt alla mina kollegor. De skrattade och undrade varför hon gav dem mat så ofta. Då svarade hon:
”Alla ni svalt för mig den där dagen för att jag skulle kunna bli den jag är idag. Be för mig och för att jag ska kunna ge er alla mat, varje dag”.
Idag känner jag mig inte längre som en fattig man. Om man har så fantastiska döttrar, hur kan man då vara fattig?
Här kan du se orginalinlägget som lades upp på GMB Akash Facebook-sida:
Det kan vara lätt att glömma bort alla uppoffringar föräldrar gör för sina barn.
Dela gärna denna historia med dina vänner på Facebook om du också tycker att den här pappan är en riktig förebild!
