Alla människor har vi drömmar – men tyvärr är vi få som ser till att förverkliga dem. Det kan vara för att vi inte vågar, eller också för att någon annan trycker ner oss och säger att det inte är möjligt. Oavsett vilket så är det lika tråkigt varje gång ett hopp dör ut. Jag vet inte om den här historien är sann, men jag tycker att den hade en så viktig poäng att jag kände mig tvungen att dela den. Förhoppningsvis kan sådana här historier få oss att ta större hänsyn till både vad vi själva och vad andra verkligen vill här i livet.
En man lånar ut sitt hus för en insamling, där pengarna ska gå till program för ungdomar i riskzonen. När folk anländer till evenemanget kliver mannen upp på den nybyggda scenen och tar mikrofonen. Alla vuxna och barn som är där vänder sig mot mannen, som tar till orda:
”Jag vill förklara varför jag låter er använda mitt hus. För många år sedan fanns det en pojke vars far var en kringresande hästtränare som reste från stall till stall, tävlingsbana till tävlingsbana, gård till gård och ranch till ranch för att träna hästar. Som ett resultat av det blev pojkens studier hela tiden avbrutna.
När pojken gick sista året i skolan var det dags för honom att skriva en uppsats om vad han ville bli och vad han ville göra när han växte upp. Den natten satte sig pojken och skrev en sju sidor lång historia om sitt mål att någon dag äga en hästranch.
Han skrev mycket detaljerat om sin dröm och han ritade även en skiss på en 200 tunnland stor ranch där han placerade ut alla byggnader, stall och tävlingsbanor. Sedan ritade han en detaljerad planlösning över ett 4 000 kvadratmeter stort hus som låg på den 200 tunnland stora drömranchen.
Han la ned mycket kraft och energi på uppsatsen och nästa dag lämnade han in den till sin lärare. Två dagar senare fick han tillbaka uppsatsen. På förstasidan var ett stort, rött IG som i icke godkänt med en notering där det stod ”Möt mig efter lektionen”.
Pojken med sin stora dröm gick och mötte läraren efter klassen och frågade ”Varför fick jag underkänt?”.
Läraren svarade: ”Det är en orealistisk dröm för en ung pojke som dig. Du har inga pengar. Du kommer från en kringresande familj. Du har inga resurser. Att äga en hästranch kräver mycket pengar. Du måste köpa marken. Du måste betala för djuruppfödningen och senare måste du betala stora betäckningsavgifter för det. Du kommer inte på något sätt att kunna göra det”, sa läraren och la till: ”Om du vill skriva om uppsatsen med ett mer realistiskt mål så kommer jag att överväga ditt betyg”.
Pojken gick hem och tänkte så det knakade. Han frågade sin pappa vad han skulle göra. Pappan svarade: ”Du måste bestämma det här själv. Men jag tycker att det är ett viktigt beslut för dig”. Till slut, efter att ha suttit med det i en vecka, så lämnade pojken in exakt samma uppsats – utan några förändringar alls.
Han sa till sin lärare: ”Du kan behålla ditt IG och så behåller jag min dröm””.
Mannen som står på scenen tar ner mikrofonen och dricker en klunk vatten. Sedan tittar han sig omkring, och omgiven av nyfikna ögon fortsätter han sin historia:
”Jag berättar det här för er eftersom ni sitter i mitt 4 000 kvadratmeter stora hus i mitten av min 200 tunnland stora hästranch. Jag har fortfarande kvar den där skoluppsatsen och den sitter inramad över den öppna spisen.
Den bästa delen av historien är att för två somrar sedan så kom samma lärare med 30 barn för att campa på min ranch i en vecka. När läraren åkte så sa han: ”Lyssna, jag kan berätta det här för dig nu. När jag var din lärare så var jag något av en drömtjuv. Under alla de åren stal jag många barns drömmar men som tur är hade du tillräckligt sunt förnuft för att inte ge upp din”.
Så med det i åtanke vill jag bara säga: låt ingen stjäla era drömmar. Följ era hjärtan, oavsett vad.”
Jag tycker att mannens historia är helt underbar och det var starkt av honom att följa sin dröm. Den här historien fick ett lyckligt slut – men det är allt för få människor som faktiskt följer sina drömmar och gör något de blir lyckliga av. Vi borde verkligen, som mannen säger, följa våra hjärtan mer. Gilla gärna om du håller med.
