I mer än 30 år har Peter Engström varit försvunnen. Som uppslukad av jorden.Polisen står utan spår – familjen utan svar. Vad hände egentligen den där junimorgonen i Stockholm 1995?
– För mammas skull hoppas jag att vi kan få ett avslut på det här, säger Peters bror Mikael.
Det är varmt på morgonen i Stockholm den 19 juni 1995. Ett plan från Kallax flygplats landar på Arlanda vid 8.30-tiden. Ombord sitter 33-årige Peter Engström.
Han har klätt upp sig.
Den svarta skinnjackan är på, sidenskjortan med dragkedja därunder. Byxorna är också svarta, cowboybootsen på fötterna likaså. Det långa håret i nacken är färgat, i tidsenliga blonda slingor.
Klockan 8.35 ringer han sin partner hemma i Boden. Samtalet varar i fem minuter. Allt har gått bra, berättar Peter. Nu ska han bli upphämtad och körd till Svea hovrätt.
Klockan 9.30 ska förhandlingen i hovrätten dra i gång. Men när klockan slår gapar en stol tom.
Peter Engström kommer aldrig fram.
Någonstans längs vägen mellan Arlanda och centrala Stockholm försvinner han.
Mer än 30 år har gått – och än i dag saknar Peters familj svar på vad som har hänt.
– Det har gått så lång tid, men självklart vill man veta vad som hände. Framför allt vill man få svar för mammas skull. För henne har det här varit jättesvårt. Hon trodde ju att han skulle komma tillbaka. I flera år hade hon julklappar under granen till honom, säger Mikael Garding, Peters bror.
Insyltad i stöldhärva
Peter Engström drogs tidigt in i kriminalitet. Mikael minns hur Peter redan i övre tonåren under vissa perioder badade i pengar. Andra gånger hade han ingenting alls. Peter sade inte så mycket, men Mikael förstod.
– Som barn var han inte stökig, men jag tyckte att han var lat. Han ville alltid ta den lätta vägen, och det lätta var ju att bli kriminell, berättar Mikael.
– Han åkte in och ut ur fängelset, och vi bråkade så det dundrade om det. Jag var skitförbannad på honom och tyckte att hans livsval var helt åt helvete. Jag försökte verkligen uppmuntra honom att ta ett vanligt jobb och sluta med den där skiten, men det var svårt. Det gick inte.
I mitten av 1990-talet var inflationen i Sverige skyhög. Välbärgade personer fick ekonomiska problem – samtidigt såg kriminella, som Peter, en chans att tjäna snabba pengar. Planer på olika former av bedrägerier växte fram och Peter blev insyltad.
1994 dömdes en liga till fängelse i en härva som förenklat gick ut på att dyra båtar stals och såldes vidare. Peter greps med en kumpan i Korsör i Danmark i oktober 1993, när de var på väg att föra en 17 meter lång lyxkryssare från Helsingborg till tyska Kiel.
Totalt kom ligan över ett tiotal båtar till ett värde av omkring fem miljoner kronor. Båten i Korsör gick på tre miljoner.
I tingsrätten fick Peter tre års fängelse. I hovrätten hoppades han på att få straffet sänkt. Så blev det inte. I stället försvann han.
Inga tips
Cathrine Löfgren är förundersökningsledare vid polisens kalla fall-grupp, som har hand om Peters ärende.
– Det är klart att en av teorierna som polisen har arbetat utifrån har med båtstölderna att göra. Men man tittade på andra parametrar också. Man höll förhör med personer i hans närhet, men det gick inte att komma fram till vad det var som gjorde att han försvann, säger hon.
1997 lades ärendet ner i brist på bevis. 2009 återupptogs det igen, och sedan 2019 rubricerar polisen fallet som misstänkt mord.
– Inledningsvis misstänkte man att Peter var försvunnen och att det handlade om människorov. Vi har verkligen gjort vad vi har kunnat hittills, men i det här ärendet har det varit väldigt sparsamt med tips, säger Cathrine Löfgren.
– Ju fler år som går, desto svårare blir det. Det är klart att det skulle gå att lösa, men vi skulle behöva några tekniska spår. Och så skulle vi behöva få fram en kropp. Det låter hemskt men så är det faktiskt, fortsätter hon.
Fallet har fått anmärkningsvärt lite uppmärksamhet genom åren. Lokaltidningen Norrbottens-Kuriren har rapporterat om fallet i ett par artiklar, men bortsett från det är det skralt. En text i Svenska Dagbladet, några inslag i TV3:s ”Efterlyst” för mer än 20 år sedan. Inte mycket mer än så.
– Generellt brukar det komma in tips, men så är det inte i det här ärendet, säger Cathrine Löfgren.
Mikael Garding tror att hans bror mördades kort efter att han landade på Arlanda den där junimorgonen 1995.
– Jag tror att det här handlar om pengar, eller narkotika. Någon lockade nog med honom från Arlanda. När allt hände… det var en jobbig tid. Det var liksom blandade känslor, på ett sätt var det lite skönt att slippa allt. För man var ju alltid så orolig för honom. Men samtidigt är det min bror vi pratar om.
Varken polisen eller Mikael tror att Peter försvann frivilligt.
– När det hände vet jag att jag tänkte att han kanske hade åkt till Australien och att han skulle komma hem snart. Mamma tänkte mycket så, men nej. När polisen lade ner ärendet första gången fick jag klart för mig att han är borta för evigt, säger Mikael.
Önskan: En grav
Borta för evigt.
Mikael har förlikat sig med den tanken, det har ju gått så många år. Men svar på vad som egentligen hände Peter önskar han att få.
– Skulle polisen hitta honom skulle vi kunna få begrava honom, min mamma skulle få en grav att gå till. Det skulle hjälpa jättemycket. Både för henne och för mig, så det önskar jag. Jag vill faktiskt veta vad som har hänt. Det är något för jävligt, men att få ett svar skulle ändå bli ett avslut, säger han.
LÄS MER:
