Resenärerna suckar åt gråtande barnen på planet – då ställer sig en kvinna upp och gör det ingen annan vågar

Kesha Bernad är mamma till en 3-åring och en 4-åring och vet hur jobbigt det kan vara med små barn. Hur mycket man än älskar de små så kan det vara skönt att komma iväg en liten stund och rå om sig själv också.

Nyligen fick hon möjlighet till en kort ensamsemetser utan barnen, och såg fram emot att vila upp sig lite. Men när hon klev på planet i Seattle hörde hon genast ett välbekant ljud: barnskrik.

Det är inte ovanligt att små barn blir ledsna när de flyger. Det är en främmande miljö, trångt och många främlingar omkring. Klart att de bli ledsna och oroliga.

Kesha förstod detta och eftersom hon själv är van vid skrikande barn så tyckte hon inte att det var så jobbigt med skriken på planet. Men passagerarna runt omkring var inte lika förstående.

I ett inlägg på Facebook berättar hon mer om händelsen:

Jag gick ombord på flyget idag kl. 05.45 i Seattle, Alaskan Airlines flight 647, och satte mig ned i mittensätet. Jag satte mig ned och fick veta att det var lite problem med viktfördelningen som var tvungen att lösas. Så alla sitter där i detta fullpackade plan. Och en bebis börjar gråta (Gud förbjude, eller hur?).

Jag är såklart van vid gråt och gnäll, så jag hör det inte ens längre. Men alla runt omkring mig börjar stånka och stöna och mumla. Sedan… hör jag två barn gråta, de har ett totalt sammanbrott över sitt säkerhetsbälte (småbarn blir dramatiska över saker som är nya). Inga problem… Jag har mammakrafter och ignorerar det totalt. 

Men vad jag INTE kan ignorera är detta.

Jag hör en kvinna som säger till mamman (som är ensam med två gråtande barn) att hennes barn måste sluta sparka på hennes säte. SEDAN hör jag mamman säga: ‘Hon är tre år, jag kan inte förstå att du precis gjorde så.’ Kvinnan hade tydligen sträckt sig bak och tagit tag i barnets ben.

Samtidigt står flygvärdinnan intill utan att göra nåt och folk runt mamman fortsatte att klaga.

Det här är ett fullt plan… och jag satt här i 15 minuter och väntade på att någon som satt närmare skulle erbjuda sig att hjälpa kvinnan… eftersom att jag är omgiven av omtänksamma vuxna, eller hur? (Fel) Jag vänder mig om och ser folk mumla och stirra på den här mamman med sina TRE barn ENSAM. Ett skrikande småbarn, gråtande bebis och ett väldigt väluppfostrat äldre barn.

En vuxen kvinna höll händerna över öronen och gjorde fula grimaser till mamman. Sååå…. eftersom jag är en vettig person kunde jag inte längre sitta och låta den här mamman drunkna där bak. Jag ställde mig upp, gick bak ett par rader och frågade om hon behövde någon hjälp; hon räckte omedelbart över sin bebis.

Så jag tar hennes bebis och sätter mig i mitt säte för avgång…. och gråten slutade. Så jag sitter här och håller i den här underbara bebis som har somnat.

Min poäng? Var snäll och omtänksam. Om någon behöver hjälp, hjälp dem för Guds skull! Att klaga och mumla gör ingenting, förutom att få personen som behöver hjälp att må dåligt… Hur kan vi ignorera en människa i nöd?

Snälla, var snäll. Snälla, var omtänksamma. Hjälp varandra… det gör allting mycket lättare. Jag lovar dig att det inte kommer att döda dig.

Vilka kloka ord av Kesha! Klart vi ska hjälpa våra medmänniskor när de behöver det. Jag kan inte annat än hylla Kesha för att hon erbjöd sig att hjälpa mamman med barnen. Det är inte lätt att resa ensam med så små barn!

Dela gärna den här artikeln för att påminna andra om detta!

Publicerad av Newsner familj