När du tänker på ett klassrum kanske du tänker på dina egna upplevelser, eller hur dina barn hade det. Kanske ser du bilden av ett ganska stelt rum, där fönstren bara öppnades under riktigt varma sommardagar. Hade du tur kanske det fanns lite planscher eller andra tavlor på väggarna, men ibland fanns det ingenting annat på väggarna än den ökända svarta tavlan. I många år har det pågått diskussioner om vad som är det ”rätta” sättet att undervisa barn. En del anser att skoluniform borde införas, andra tycker att läsplattor och datorer borde vara en självklar del av skolgången. Många tycker också att barnen borde vara ute och röra sig mer och just det argumentet kan jag hålla med om. En dag i naturen kan verkligen förvandla en trist dag i klassrummet till en pedagogisk och rolig upplevelse. Människor förr i tiden hade också koll på detta, och det var därför som det på 1930-talet i norra Europa växte fram en ganska fantastisk modefluga runt om i skolorna…
Det hela började i Tyskland med något som kallades Waldenschule, som bokstavligen kan översättas till ”skogsskola.” Det såg ut som ett vanligt klassrum med skrivbord, svarta tavlan, och föreläsningar. Enda skillnaden var egentligen att hela undervisningen genomfördes utomhus!
Med start i början av 20-talet började ”skogsskolorna” blev allt populärare. På den här tiden skördade tuberkulos tusentals offer varje år och man trodde att god ventilation och frisk luft var nyckeln för att stoppa den smittsamma infektionssjukdom.
Men folk började snart märka andra fördelar med att ha lektionerna ute i det fria.
Allt fler skolor började rulla ut skrivbord och tavlor till utomhuslektionerna. År 1904 öppnade den första officiella friluftsskolan i Charlottenburg, Tyskland. Avsikten var att ge barnen så mycket frisk luft som som möjligt, för att hjälpa dem att växa upp till hälsosamma människor.
Som ni kan se på bilden så genomfördes lektionerna även om det var kallt ute. Barnen sitter insvepta i tjocka kläder och filtar. Även om det förmodligen var svårt att skriva i vantar, trodde man att eleverna, särskilt de som bodde i storstäderna, skulle lära sig att bli mer självständiga och hämta inspiration från skogsmiljön.
Naturligtvis fanns det också gott om utrymme för idrott i undervisningen.
Utepedagogiken gav också elever och lärare möjlighet att vara spontana och ibland utforska världen omkring dem.
Vissa skolor hade också även en trädgård som eleverna fick sköta, något som lärde dem mycket om livsmedelsproduktion och hur naturen fungerar.
Naturligtvis hade inte alla skolor möjlighet att förlägga undervisning utomhus. Denna Montessoriskola (bilden ovan) i Amsterdam byggdes på 1930-talet och valde att sätta in stora, öppna fönster istället, så att eleverna kunde njuta av sol och frisk luft, även i en stadsmiljö.
Och i skrivsalen på Ängby Läroverks utanför Stockholm var det också stora, öppna fönster som gällde.
I slutet av 1930-talet fanns det hundratals sådana här skolor i Europa, som fokuserade på utomhuspedagogik. Men efter det, när kunskapen om tuberkulos ökade och den blev lättare att behandla, försvann många utomhusskolor.
Skolor med stora fönster och även öppningsbara tak förblev populärt genom 1970-talet. Än idag finns det flera skolor i Sverige som fokuserar mycket på utomhuspedagogik, men att hålla ”vanliga” lektioner utomhus är inte lika populärt nuförtiden.
Vissa människor tycker dock att vi kanske borde gå tillbaka till denna typ av undervisning. Tycker du att detta borde genomföras igen? Låt oss veta i kommentarerna! Gilla gärna om du tycker att barnen borde ha mer undervisning ute i friska luften!
