Elaka ord, hånfulla kommentarer eller utfrysning. Alla tydliga tecken på mobbning. Hur mycket vi än försöker att motverka detta känns det många gånger som en hopplös kamp. Men jag tror att detta är något som vi måste börja tala om redan i väldigt tidiga år och den kanske bästa platsen att lära någon vad som är rätt och fel är i klassrummen i våra skolor. När vi är små har vi lättare att lära in ett nytt beteende och vi påverkas mycket mer av det en lärare berättar och lär oss. Just detta insåg en lärare på en skola och hon bestämde sig därför för att på ett oerhört smart sätt försöka få eleverna att förstå hur viktigt det är att inte ge sig på en medmänniska med elaka ord eller kommentarer. Och sättet hon gör detta är så bra att jag skickade detta vidare till en kompis till mig som också jobbar som lärare och hon jublade högt när hon läste det här. Jag vet inte var historien kommer ifrån från början eller om det verkligen har hänt, men jag har en känsla av att detta är sant. För budskapet är så pass bra och hennes metod så smart att detta borde användas på alla våra skolor. Läs hela hennes berättelse här under!
Jag bestämde mig för att stanna till på affären i morse och köpa ett par äpplen. Under vårt morgonmöte (där vi sitter i ring och lär oss nya saker) sa jag till min klass att vi skulle testa någonting nytt och jag visade dem mina två äpplen och bad dem att lista skillnader och likheter mellan de två äpplena. De hade både exakt samma färg och form… ett var lite blankare och större, men det var bokstavligen den enda skillnaden.
Sedan höll jag upp äpplet som var något missfärgat och mindre och sa ”Äckligt. Det här äpplet är vidrigt!” och släppte det på golvet. Mina elever såg på mig som om jag vore GALEN! Några skrattade obekvämt men de allra flesta trodde att jag hade tappat förståndet.
Sedan plockade jag upp äpplet och gav det till eleven som satt bredvid mig och sa ”Är inte det här äpplet helt knäppt?! Du borde säga något elakt till det och gör samma sak som jag!” Än en gång visade jag vad jag menade genom att släppa ner äpplet på golvet framför mig. ”Skicka det nu vidare till personen som sitter bredvid dig så att de kan säga något elakt till det också!”
För att göra en lång historia kort, mina elever blev väldigt engagerade i att säga elaka och sårande saker till äpplet och att släppa det i golvet. ”Jag hatar ditt skal!”. ”Du har en ful färg!”, ”Din stjälk är inte speciellt lång”, ”Du är antagligen full av maskar” och så vidare…
Så när äpplet kom tillbaka till mig hade alla fått chansen att verkligen kasta elaka ord över det här äpplet. Jag började helt allvarligt att känna sympati och tycka synd om en frukt… Nåväl. Jag höll nu upp båda äpplena framför mina elever så att de kunde titta på dem och bad nu än en gång att lista skillnaderna och likheterna mellan äpplena. Jag fick samma svar som tidigare. Det fanns inga direkta skillnader. Även fast de flera gånger hade släppt det ena äpplet i golvet gick de inte att se några skador på det.
Sedan frågade jag mina elever vem som ville smaka på äpplet. Självklart ville alla det… ”Maaaat!” liksom… och ALLA räckte upp sina händer för att visa att de ville ha äpple.
Jag tog fram en skärbräda och en kniv och började skära upp det skinande äpplet i småbitar. Det var perfekt. Och alla mina elever smaskade av belåtenhet.
Sedan skar jag upp även det andra äpplet och när jag öppnade upp det var det fullt av bruna fläckar på insidan efter alla gånger vi slängt det i backen. När jag höll upp det titta alla mina elever på det med avsmak ”Ewwww! Jag vill inte ha DET DÄR äpplet!”, ”Bläää!”, ”Det där ser äckligt ut…”
Det var då jag såg på dem alla och sa ”Men har vi inte alla bidragit till att få äpplet att se ut såhär?! Vi gjorde det här, så borde vi inte äta det?”
Alla stannade upp och tystnade och jag fortsatte: ”Ni förstår, det här är precis det vi gör mot andra människor när vi säger elaka och sårande saker till dem. När vi skvallrar eller kallar någon ful eller tjock eller säger till dem att de inte är tillräckligt bra eller inte kan vara vänner med er… Vi släpper dem helt enkelt i backen och orsakar fler skador på dem… skador som vi inte kan se på utsidan men som är VÄLDIGT VERKLIGA och väldigt smärtsamma på insidan av dem! Det försvinner inte bara, skadorna blir i stället värre och djupare… DETTA!”, sa jag när jag höll upp det skadade äpplet, ”är vad vi gör mot varandra. Vi måste sluta kasta ner varandra i backen!”
Jag hade aldrig tidigare sett mina elever förstå någonting så fort tidigare. Det blev så verkligt för dem… vissa grät till och med, medan andra skrattade och det var otroligt känslosamt men helt fantastiskt och svaren jag fick från dem… Ja, de fick mig helt enkelt att snyfta hela vägen fram till lunch. Det var så många av mina elever som kom fram och kramade mig sen och sa att de var så glada att en lärare förstod allt det här.
Klicka gärna på dela här under för att hjälpa till att sprida den här lärarens fina metod vidare. Om en delning kan hjälpa till att stoppa mobbning så är det sannerligen värt det!
