När jag var 18 år hade jag vanan att alltid undvika min egen spegelbild. Jag lärde mig att titta bort eftersom jag inte ville se sanningen – att jag vägde 124 kilo.
Men en dag när jag skulle kliva in i bilen så kunde jag inte undvika att se reflektionen av mig själv i spegeln. Jag kände inte igen människan som tittade tillbaks på mig.
Jag satte mig i bilen och grät. Därefter åkte jag hem till min mamma och yttrade för första gången orden ”jag orkar inte mer”. Det blev startskottet på en lång resa som slutligen ledde till att jag gick ner 50 kilo. Under tidens gång har jag lärt mig saker jag önskar jag hade vetat om från början. Det här är sakerna ingen berättade för mig om viktnedgång:
Att ha sådan övervikt var något jag var medveten om alla timmar på dygnet. Det är inte bara det att man inte orkar med saker. Det gör också saker som att se sig själv i spegeln och att knyta skor till en mardröm. Det fanns också en ständig känsla av att inte vara som alla andra.
Helt nya vanor
Det första jag fick göra när jag ville ändra min vikt var att titta på vad som var nyttig mat och vad som inte var nyttig mat. Här kom min första chock: Allt jag hade trott hela mitt liv var nämligen fel.
Det visade sig att min rädsla för fett egentligen var en av de största orsakerna till min övervikt. Hela mitt liv hade min omgivning pratat om fett som om det vore orsaken till fetma, men när jag började dyka djupare in i det här insåg jag att de fettsnåla produkterna som finns på alla hyllor faktiskt är värre än de ”vanliga”.
Jag fick lära mig att anledningen till det är att de fettsnåla produkterna oftast innehåller mer socker. I dag vet vi ju att det är socker och kolhydrater som gör vi människor blir tjocka. Då man äter socker och kolhydrater producerar kroppen insulin och det är detta hormon som gör att vi lägger på oss fett.
Mjöl är socker
Detta ledde mig vidare till insikten att det även finns en annan stor bov i skafferiet, nämligen mjöl. Det otroligt finmalda mjölet som tillverkas i dag är knappt jämförbart med det som exempelvis min mormor åt när hon var liten.
Mjöl får blodsockret att stiga mycket snabbt och följden blir höga insulinnivåer. Det samma gäller för vitt bröd och pasta också. När jag förstod det här tänkte jag: ”Ja men jag har ju i alla fall potatis och ris, det är ju nyttigt”. Men ack så fel jag hade. Jag fick nu smälta att även stärkelse som finns i potatis och ris gör oss tjocka.
”Men kroppen BEHÖVER ju kolhydrater för att fungera, speciellt hjärnan” tänkte jag då. Jag fick även erkänna mig besegrad också på den här punkten eftersom människan har klarat sig tiotusentals år utan så mycket kolhydrater och stärkelse som myndigheter rekommenderar oss att äta nu för tiden.
Något som verkligen fungerade
Jag lärde mig att när man kraftigt begränsar intaget av kolhydrater (jag äter mindre än 20 gram kolhydrater om dagen) så hamnar kroppen i ett stadie som kallas för ketos. Då börjar kroppen använda sitt eget fett som energi.
Efter att ha misslyckats med otaliga försök att räkna kalorier, begränsa portionerna och plöjt genom flertalet olika dieter trodde jag att loppet var kört. Men när jag på riktigt vågade utmana min världsbild började det hända saker.
Men jag kom snart att falla ner i en fälla som många säkert kan känna igen sig i: Att få tillbaks tappad vikt snabbt. Jag fastnade i en ond spiral av flerårigt jojobantande.
Är jag kolhydratintolerant?
Efter varje period av viktnedgång försökte jag gå tillbaks till ”normala” vanor och ”normala” portioner, men det ledde bara till att jag gick upp igen. Jag fick höra talas om något som kallas för ”kolhydratintolerans” och efter att ha hållit mig till en mycket strikt lågkolhydratdiet under en längre sammanhängande period började saker hända i min kropp.
Det finns tyvärr lite forskning på kolhydratintolerans, men för mig räcker det med att veta att jag mår så mycket bättre på fett- och proteindiet.
Det första jag märkte då jag helt uteslöt kolhydrater var att jag inte längre fick ont i muskler i ryggen. Det kändes också som att det funnits någon slags dimma i mitt huvud som hade släppt.
Efter en tid med den här dieten märkte jag att jag hade massor med energi, ja, rentutav så mycket att jag ville gå ut och springa bort den. Jag köpte ett par löparskor och började springa, och det var här miraklen började att ske.
I dag tränar jag regelbundet och det är så mycket roligare nu än i början
Hela min kropp började läka av sig själv. Min hud blev bättre, min mage blev bra, jag började sova gott och jag blev gladare. Mediciner som jag tidigare behövde ta för olika åkommor kunde jag helt utesluta.
Nu när jag har förstått hur viktigt det är med kost är jag mycket noggrann med vad jag äter.
När jag tittar tillbaks så ser jag allt annat än en rak väg bakom mig. Det har tidvis varit svårt, men det har varit absolut nödvändigt att begå misstagen för att komma dit där jag är i dag.
Den viktigaste läxan
Det absolut viktigaste jag lärt mig är värdet av att erkänna att man misslyckats. För när man gör det öppnar man upp för nya vägar.
Jag hörde en gång ett citat som satt sig: ”Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.”
Extern länk: Här är några av metoderna jag använde mig av för att gå ner i vikt.
Om du själv lider av övervikt eller har någon vän som du tror att kan behöver lite inspiration, tryck på DELA-knappen så att fler personer kan få ta del av denna fantastiska resa.
