Han knuffar bort frun och räddar sig själv, men var det fel? Denna klockrena historia lär oss något väldigt viktigt om livet.

Det här är en berättelse som har snurrat runt ett tag men den tillhör utan tvekan en av de bästa jag någonsin har läst. Anledningen till att jag gillar den så mycket är för att den på ett helt fantastiskt sätt lyckas beskriva hur saker och ting inte alltid är som de verkar vid en första anblick. Jag tror inte detta har hänt på riktigt, men jag tror att alla kan lära sig någonting efter att ha läst vad som hände så därför ville jag dela den med er. Ni får gärna göra detsamma när ni läst klart.

 

En lärare hade lektion för sina elever när hon berättade den här historien om ett kryssningsfartyg som kapsejsade till sjöss. På fartyget fanns ett par som lyckades ta sig till en livbåt, bara för att inse att det endast fanns utrymme för en.

I det ögonblick när de båda kom fram till livbåten knuffade mannen sin fru, så att hon hamnade bakom honom, och han hoppade själv på livbåten.

Kvinnan blev kvar på det sjunkande skeppet och ropade på sin man.

Läraren frågade sina elever: ”Vad tror ni att hon skrek?”

De flesta av eleverna ivrigt svarade: ”Jag hatar dig! Jag har blivit lurad!”

Läraren noterade en pojke som satt helt tyst och hon vände sig mot honom för att höra vad han trodde att kvinnan skrek: ”Fröken, jag tror hon skrek: ‘Ta hand om vårt barn!’

Läraren blev förvånad och frågade: ”Har du hört den här historien förut?”

Pojken skakade på huvudet: ”Nej, men det var vad min mamma sa till min pappa innan hon dog av sin sjukdom”.

Läraren suckade lätt: ”Du svarade rätt”.

Kryssningsfartyget sjönk. Mannen kom hem oskadd och uppfostrade parets dotter på egen hand.

Flera år senare, efter att mannen gått bort, fann parets dotter en dagbok när hon röjde upp bland pappans tillhörigheter.

Det visade sig att mamman diagnosticerats med en dödlig sjukdom dagarna innan föräldrarna åkt iväg med kryssningsfartyget. I det kritiska ögonblicket tog pappan sin enda chans för att överleva.

Han skrev i sin dagbok: ”Hur mycket jag än önskade att sjunka till botten av havet tillsammans med dig, så var jag tvungen att tänka på vår dotter. Tyvärr måste jag låta dig ligga ensam på havets botten, för evigt.”

När läraren var klar med historien, satt hela klassen knäpptysta.

Läraren förstod att eleven, som till en början satt tyst, förstod poängen i historien. Mellan allt gott och ont i världen, finns det många olika bakomliggande orsaker som kan vara svåra att se.

Det är därför vi ska aldrig bara ska fokusera på ytan och döma andra utan att försöka förstå dem först.

De som gillar att betala notan kanske inte gör det för att de vill visa att de har pengar, kanske är det för att de värdesätter vänskap över pengar.

De som tar på sig extra mycket på arbetsplatsen gör inte det bara för att de är dumma, utan kanske för att de tycker det finns ett värde i att ta ansvar.

De som alltid ber om ursäkt före den andra behöver nödvändigtvis inte ha fel, men eftersom de värdesätter människorna omkring dem kan de bjuda på detta.

De som är villiga att hjälpa dig, gör det inte för att de är skyldig dig något, men därför att de ser dig som en sann vän.

De som ofta skickar sms till dig gör det inte för att de inte har något bättre för sig, det är kanske för du hela tiden finns i deras hjärta.

En dag kommer vi alla att få skiljas från varandra; Vi kommer att sakna våra samtal om allt och ingenting; de drömmar som vi hade. Dagar kommer att passera, månader, år, tills kontakterna blir allt mer sällsynta… En dag kommer våra barn att titta på våra bilder och fråga ”Vilka är de där människorna?” Och du kommer att le och kanske fälla några osynliga tårar eftersom hjärtat värms och du kommer att säga: ”Det var dem som jag hade de bästa dagarna i mitt liv med.”

För mig var det självklart att dela den här berättelsen vidare för jag tycker att den är så otroligt lärorik. Om du håller med får du gärna klicka på dela här under.