Chefens kontring när kassörskan blir förnedrad av en rik snobb är helt briljant.

Varför är det så att vissa människor helt verkar sakna respekt för sina medmänniskor? Varför måste man bete sig illa och oförskämt bara för att man inte råkar få som man vill? Det är frågor som väcks hos mig när jag läser den här historien som jag hittade på den sociala nyhetssidan Reddit. Det är en rik kvinna som försöker få några gamla kuponger godkända av kassörskan i en butik, men när kassörskan informerar henne om att de inte gäller längre sätter hon igång och beter sig riktigt illa. Tack och lov finns det hjältar som agerar när något sånt här händer. Läs vidare så förstår du vad jag menar!

För några år sedan arbetade jag i kassan på en butik som sålde kontorsvaror. Jag gjorde det här för att tjäna lite extra medan jag pluggade för att få min kandidatexamen, dessutom gillade jag jobbet och människorna jag arbetade med.

Den värsta tiden för vår butik var under ”tillbaka-till-skolan-tiden”, en tid när alla kom in i butiken under helgen för att köpa skolprylar till sina barn. Det var galet stressigt, så vi hade full styrka den dagen och alla kassor var bemannade, även mina chefer var där.

En överklass-kvinna med blekt blont hår, bärandes på en designerväska kom fram till kassan och slängde upp sina grejer på disken. Hon fortsatte sedan med att kasta sina kuponger på mig och sa till mig att slå in dem. Jag log genom mina sammanbitna tänder och frågade om hon hittat allt hon letat efter. Hon fortsatte med att ignorera mig fullständigt och sms:ade på sin telefon medan hennes 7-åriga dotter stod tyst bredvid henne.

Jag slog in hennes varor och scannade sedan hennes kuponger. Min dator informerade mig om att en av hennes kuponger hade gått ut så jag tog en titt på den och såg att den hade gått ut för ett år sedan! Det fanns inte en chans att jag kunde slå in den. Jag informerade henne artigt om att jag inte hade någon möjlighet att ta emot kupongen då den hade gått ut.

Hon fnyste: ”Men varför? Det är en kupong ni borde ta emot alla kuponger som kunder ger till er.”

Jag upprepade det jag redan hade sagt och sa att hennes varor inte ens stämde in på erbjudandet på kupongen och hon var nu uppenbart irriterad.

”Låt mig få tala med din chef, jag har inte tid med sånthär strunt.”

Ooookej. Jag vinkade åt min chef som stod i närheten att han skulle komma till min kassa, och medan han gick mot oss lutade sig damen mot sin dotter och sa med en överdrivet gullig röst:

”Ser du hjärtat? Det här är anledningen till att du borde gå på universitetet och skaffa dig en utbildning, så du inte behöver sluta som henne och jobba som en kassörska!”

Vad sa hon precis? Mitt ansikte blev rött och tårarna började samlas i mina ögon medan jag mumlade till henne att jag faktiskt gick på universitet och att det här var ett deltidsjobb. Vid det ögonblicket dök min chef upp bakom mig och bad kvinnan att upprepa det hon sagt, vilket hon dumt nog gjorde. Hon hade ett självbelåtet uttryck i sitt ansikte när hon förklarade att hon var kund och att kunden ALLTID hade rätt och hon bara behövde få den här kupongen godkänd.

Min chef stod där och tittade på henne i några sekunder och började sedan plocka ur alla hennes varor ur kassarna. ”Vad i h-vete gör du?!” tjöt hon.

Långsamt och lugnt svarade min chef: ”Frun, jag kommer inte låta dig stå här och förlöjliga och trakassera min personal. Jag kommer bli tvungen att be dig lämna butiken. Vi vill inte längre göra affärer med dig.”

Hon stirrade på oss med uppspärrade ögon, alldeles röd i ansiktet, sedan tittade hon bakom sig och såg en lång kö med kunder som tittade på henne. Hon fräste. Hon grät. Hon skällde. Hennes lilla dotter betedde sig bättre än sin oförskämda mamma! Det var galet.

Hon tog sin väska och rev åt sig sina kort, tog sin dotters hand och stormade ut ur butiken medan hon skrek: ”JAG KOMMER ALDRIG TILLBAKA HIT IGEN! JAG SKA RINGA ER CHEF OCH FÅ HONOM ATT SPARKA ER ALLA! VET DU VEM JAG ÄR?!”

Min chef skrockade och sa sedan att jag kunde gå och ta en paus på kontoret för det såg ut som att jag hade sett ett spöke.

Här kan du läsa hela originalinlägget. (på engelska)

Klicka gärna på dela om du tycker att den här chefen tog rätt beslut!