Tweet about this on Twitter Pin on Pinterest Share on Facebook

Främlingen hånar kassörskan och kallar henne ”misslyckad” – då gör chefen det enda rätta

Det finns vissa yrkesgrupper som får stå ut med mer skit än andra. Då tänker jag kanske inte minst på personer som arbetar inom service och dag efter dag möts av upprörda kunder som sätter sig själva på en piedestal, häver ur sig klagomål och talar till en som om man inte vore människa.

Inte kan man heller försvara sig – det är ju trots allt ett klassiskt mantra att ”kunden alltid har rätt” och därför tvingas man stå där och bara ta emot spydigheterna man får kastade över sig, hur oförskämda de än är.

Tur då att det finns människor runt omkring som ibland kliver in och sätter ner foten på allvar. Som den här godhjärtade chefen, till exempel.

Jag hittade historien på nätet och vet inte om den har hänt på riktigt – men jag tyckte att chefens agerande var så klockrent att jag var tvungen att dela berättelsen vidare till er. Om du också tycker att chefen hanterade situationen bra så får du gärna sprida vidare historien efter att du har läst!

”För några år sedan arbetade jag som kassörska i en butik som sålde kontorsmaterial. Jag gjorde det här för att tjäna några extra slantar medan jag pluggade för min examen, och jag gillade både jobbet och mina kollegor.

Den värsta perioden på året i butiken var inför skolstarten, en period då alla kom in och köpte skoltillbehör åt sina små ögonstenar.

Det var galet mycket att göra, så all personal kallades in för att arbeta och stå i kassorna – inklusive min chef.

En dag kom en överklasskvinna med blonderat hår och designerväska fram till kassan där jag stod. Hon slängde upp sina varor på disken och håvade sedan fram en massa kuponger som hon begärde att jag skulle scanna in.

Jag tvingade fram ett leende och frågade om hon hade hittat allt hon sökte efter. Hon fortsatte att ignorera mig totalt och fipplade med sin mobiltelefon medan hennes 7-åriga dotter stod tyst vid hennes sida.

Jag scannade varorna och kupongerna. Min dator informerade mig snart om att en av kupongerna hade upphört att gälla, så jag plockade upp den och tog en närmare titt. Kupongen hade gått ut för över ett år sedan!

Det fanns inte en chans att jag skulle kunna se förbi det. Jag talade artigt om för kvinnan att jag inte kunde lösa in den här enskilda kupongen för hennes köp, eftersom den hade gått ut.

Hon fnös till. ”Varför då?! Det är en kupong och ni borde ta emot alla kuponger som en kund ger till er.”

Jag upprepade mig själv och talade om att varorna på hennes kupong inte ens var samma varor som de hon hade lagt upp på disken.

Vid den här tidpunkten var hon uppenbart irriterad.

”Jag kräver att få tala med din chef. Jag har inte tid för den här skiten”, sa hon.

Ooookej. Min chef stod i närheten så jag signalerade åt honom att komma över. Medan han var på väg lutade sig kvinnan ner mot sin dotter och sa med tillgjord, söt röst: ”Ser du älskling? Det här är anledningen till att du ska gå på universitetet och utbilda dig, så du inte slutar som henne och blir kassörska!”

Vad sa hon precis? Mitt ansikte blev illrött och jag kände hur tårar bildades i mina ögon samtidigt som jag muttrade till henne att jag faktiskt läste på universitetet och att det här var ett deltidsjobb.

Precis då dök min chef upp bakom mig och bad kvinnan att säga det där en gång till, vilket hon dumt nog gjorde.

Hon hade ett självbelåtet flin på läpparna och förklarade att hon var kunden, att kunden ALLTID hade rätt och att hon bara behövde ha den här kupongen inlöst.

Min chef stod där och tittade på henne i några sekunder. Sedan började han plocka ur alla hennes redan nerpackade varor från sina påsar.

”Vad i helskotta håller du på med?!”, skrek hon.

Lugnt och varsamt svarade min chef: ”Frun, jag kommer inte låta dig stå här och förlöjliga och håna mina anställda. Jag måste be dig att lämna butiken. Vi önskar inte längre göra affärer med dig.”

Hon stirrade på oss med uppspärrade ögon, helt röd i ansiktet, och vände sig sedan om. Där möttes hon av en lång kö av kunder som alla tittade tillbaka på henne.

Hon fräste. Hon grät. Hon kastade svordomar. Hennes lilla dotter betedde sig bättre än den här vuxna jäkla kvinnan! Det var helt galet.

Hon tog sin handväska och sina kreditkort, ryckte tag i sin dotters hand och stormade ut ur affären samtidigt som hon skrek ”JAG KOMMER ALDRIG TILLBAKA HIT IGEN! JAG SKA RINGA ERA CHEFER OCH FÅ ER ALLA SPARKADE! VET NI ENS VEM JAG ÄR?!”.

Min chef skrockade och sa sedan till mig att jag kunde gå ut och ta lite luft, eftersom jag just där och då förmodligen såg ut som om jag precis hade sett ett spöke.”

kund
Bildkälla: Imgur

Källa: mindblowingvideos.com

Det spelar ingen roll om kunden alltid har rätt – man kan ändå inte behandla en annan människa hur som helst. 

Dela vidare om du tycker att chefens sätt att hantera situationen var helt rätt!

 
 

Läs mer om...