Kvinnan skäms över sin cancersjukdom. Då gör en främmande man något som ger mig hopp om mänskligheten.

Man hör ofta om att det alltid är de små sakerna som räknas och sprider glädje i tillvaron. Men det är inte många människor som verkligen lägger ned tid för att hjälpa andra, helt okända, människor. Just därför blev jag så berörd av den här historien som jag hittade på nätet. Jag vet inte helt säkert om den är sann, men den visar än en gång hur mycket en simpel gest kan betyda. Om den här historien ger dig en tankeställare hoppas jag att du vill hjälpa mig och dela den vidare. Kanske kan vi då inspirera andra till att göra fina saker för varandra.

”Jag satt och åt lunch på den lokala restaurangen och pustade ut lite. När jag satt där funderade jag på hur jobbigt jag haft det den senaste tiden och hur trött jag var på det jag höll på med. Jag hade ett trädgårdsmästeri men kände inte att jag gjorde någon skillnad i folks liv.

När jag satt där och tyckte synd om mig själv kom det in en söt tjej i 25-årsåldern och satte sig i ett hörn i närheten av min plats för att vänta på en kompis. Det tog inte lång tid innan jag märkte att hon försökte gömma sig från folks blickar och det gjorde mig bekymrad. Man såg att hon höll på att tappa hår trots sin unga ålder, och man märkte att hon genomgick en cellgiftsbehandling.

Jag såg att hon försökte spela oberörd men hade svårt med det. Jag kände för henne och försökte föreställa mig vad hon gick igenom, och jag kände till en del av hennes smärta och oro.

För några år sedan begravde jag mitt livs kärlek och såg hur hon sakta tynade bort. Jag kände därför att jag ville framföra en lyckoönskning till den här tjejen men visste inte hur jag skulle göra. Och vad kunde jag göra?

Sedan slog det mig! Jag ropade efter hennes servitris och berättade att jag ville betala för tjejen och hennes väninnas lunch. Men jag sa också att servitrisen inte fick säga vem som betalade, utan att jag ville vara anonym. När jag förklarade läget för servitrisen lämnade jag också över en lapp som hon skulle ge till tjejen när hon berättade att notan redan var betald.

På lappen skrev jag följande:
”I dag tyckte någon att du var vacker, i dag tyckte någon att du hade ett jättehärligt leende. I dag tyckte någon att dina ögon lyste upp världen. I dag var det en person som brydde sig och ville att du skulle veta om allt det här. Hoppas att du får en bra dag, fina människa”.

Ungefär en kvart senare frågade den unga tjejen efter sin nota och jag såg servitrisen berätta att den redan var betald. Hon frågade av vem? När? Varför? Servitrisen gav henne bara lappen och berättade att killen som betalat redan lämnat stället, för att hålla mig anonym.

Jag såg henne läsa lappen. Hennes ögon tårades för ett ögonblick, och sedan kom leendet. Ett stort, underbart och hoppfullt leende. Hon lyste upp hela rummet och satt sedan upprätt, utan att bry sig om vem som tittade på henne. Hennes väninna log också, eftersom vännen äntligen kände sig fin igen.

Det handlar inte om hur vi ser ut eller vad vi har, det handlar inte om hur fint boende eller hur många bilar vi har, eller hur mycket pengar vi tjänar. Absolut inte. Det handlar om hur mycket vi bryr oss om varandra och vad vi gör, även om det bara handlar om att få någon att må bra för ett ögonblick.

Visst, lunchen kostade en del men det allra bästa, den härliga glädjen, var helt gratis.”

Klicka gärna på dela om du också vill hylla den här mannen för hans medmänskliga handling!